The End is Nigh

Jonas fest igår var rätt så gullig. Och han verkade bli impad av min kaka också! Vi var en 18 personer ungefär. Flygande helikoptrar, underliga dipsåser, utmanande frukt och frågesporter. För att inte nämna brädspelen! Jag fick äran att representera mitt lag i Puerto Rico, något jag aldrig spelat förut men som var riktigt roligt. 9 av 12. Men jag tror att det blir roligare ju mer man spelat så att man kan ha avancerade strategier och dylikt. Jag kom dock bara trea av fyra. Klockan 2 begav jag mig hemåt. Det är ett välkänt faktum att alla kände sig smutsiga när de varit hos Jonas. (Som för övrigt tyckte om schackrutorna jag gav honom i fint inpaketerad korg.)

Idag fick jag sova ändå till elva, och det var sköönt. Josef och min far gick och hyrde en film att se och jag kikade också på den. "Fountain" hette den. Var väldigt skum, poetisk och surrealistisk med mycket kopplingar till Orson Scott Cards bok "Xenocide". Jag tror att skaparna av bägge helt enkelt intresserat sig för mayakultur, men ändå. 3 av 5. Det var en aning för Gandhi på något vis.

Jag har börjat lyssna på Lars Winnerbäck igen.

I eftermiddag kommer min fars vänner för att spela Arkham Horror med oss. Min far skickade ut ett fint mail till allihop som var lite lagom stämningsskapande för undergångens uppbådelse. Från fyra till tio blir det alltså ännu mer brädspel om något extra ihärdigt monster försöker förstöra våran värld. I bästa fall får vi ett litet kräk som man kan besegra på två timmar med gott mod. (Men det är ju roligt att spela, förstås.)

Vårat köksbord om några timmar