Love The Way You Lie

Nu är det slutet på den nionde dagen i rad som jag har jobbat. Imorgon är jag ledig, sedan blir det fyra dagar till innan jag åker till årets händelse: medeltidsveckan på Gotland. De flesta av mina vänner bor annorstädes över sommaren. En del av dem är på Krigshjärta fortfarande. Det hela har lett till att jag har jobbat mycket och inte haft något socialt umgänge, förutom det påtvingade på jobbet. Jag har börjat se mänskligheten som en småstressad, ringlande kö framför kassan som jag står bakom medan jag försöker vara alla till lags. Man får liksom aldrig riktigt tillbaka något. Hela situationen den senaste veckan har påverkat mig mer än vad jag skulle vilja.

Den senaste veckan har jag känt mig ensam, lat och omotiverad. Jag har försökt modda mina gamla pösbyxor till medeltidsveckan men jag hittar ingen kraft för engagemang och det har blivit två halvtaskiga försök och inget resultat. Varje kväll ser jag en skiva med "Scrubs"-avsnitt som jag redan har sett en gång tidigare. "Buffy" och "Glee" tog slut så nu nöter jag vad jag har hemma. Jag finner ingen riktig glädje eller njutning i det, men det är skönt att få slappna av i en till två timmar varje dag. Varje kväll har det även blivit sötsaker av någon sort till, så jag har börjat känna mig småfet också, utan att riktigt bry mig tillräckligt mycket för att sluta med småätandet. Jag ser liksom ingen riktig mening med någonting just nu.

Det jag just nu ser mest fram emot med att åka till Japan är att jag kommer att förändras.

221 kr KRAV-märkt

Tidigt igår morse landade jag och Palme på Sturup efter en avstressande semestervecka i Alanya, Turkiet. Det blev sol och bad, båttur och restaurangbesök, läsning och kortspel, turistande och fönstershoppande. Det är tur att det under det sista dygnet dök upp en tvestjärt i badrummet, att vi blev serverade jätteäcklig mat från någon turkisk gubbe med Kloakservice-tröja och att min sista Magnum Temptation Chocolate (beroende!) fällde sitt chokladöverdrag. Om det inte hade varit för detta hade jag inte velat åka hem till jobb, ruskväder och städning.

Jag har fått mina jobbscheman - jag är ledig totalt 5 dagar i juli, resten av tiden jobbar jag. Som max är det 9 dagar i rad, i och för sig under den vecka då många som jag känner är på lajvet Krigshjärta, men det kommer att bli tufft. Jag försöker att inte bli stressad men kontrasten mellan jobbet och semestern är markant. Idag var det extremt: Sverigechefen och tre ännu högre chefer var inne i butiken och skulle inspektera. Jag hade förberett mig genom att plugga på butikens statistik, rätta till alla spelen i hyllorna och sätta på Army of Lovers på högsta volym (untz untz, har du ingen discomusik?!). Min mp3-spelare har dött och om den hade ett års garanti så tog den slut i början av juni, men jag lyckades få den att leva ett litet tag. Självklart kommer dock cheferna in precis när jag har en kund som ska göra en komplicerad retur och mp3-spelaren precis har stängt av dig själv. Kön blev längre och längre och Sverige-chefen fick efter att ha satt på mp3-spelaren igen ställa sig bakom kassan och hjälpa mig i någon halvtimme innan kön tog slut. Cheferna skakade dock hand med mig efteråt och verkade nöjda så jag hoppas på det bästa.

Jag försöker även ha pejl på nyhetssändningar och uppdaterar Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets hemsidor stup i kvarten. Min halvfarbror Martin är skottskadad och fängslad i Etiopien och har själv uppgett att han och hans fotograf inte har fått någon vård, även om UD hävdar att de har det. Det senaste jag har hört är att de har förts till huvudstaden, men de är ännu inte anklagade för någonting och blev gripna redan i fredags. Jag hoppas att han kan återvända till Sverige så snart som möjligt.