Det har varit en väldigt, väldigt trevlig långhelg i Eslöv. Jag chockade Palme brutalt genom att dyka upp torsdag för-/eftermiddag istället för fredag kväll, efter att ha irrat runt i Eslövs ytterst farliga ghetto utan att veta om det. Det blev mycket god mat i stora kvantiteter, promenad på en av de läskigaste kyrkogårdarna ever, lite filmtittning och mycket kelande med katter. Samt marknad! Jag köpte 8 DVD:er, en läskig träflöjt samt en sexig affisch. Det känns som att jag börjat gå på marknad ganska mycket. Och dessutom börjat spendera mina pengar. Jag tror att det är bra. När jag betalat in mina 300 kronor till Stockholms spelkonvent imorgon så har jag inte tillräckligt mycket pengar kvar på kontot för att ta ut dem. Jag tror aldrig det har hänt tidigare. Men när jag tänker noga efter lär jag ju få månadspengen på samma gång. Skit också. Jag får konsumera mera. Gärna i en snygg vinterjacka. Min gröna matchar ju inte min kjol alls.
Jag har gått och funderat väldigt mycket på något Palme sade om att folk skulle ha samma skala när de bedömde hur snygg någon var. [Edit: Palme hävdade att folk generellt sett har likvärdiga skalor enligt en undersökning.] Så att man oftast bedömde folk ungefär likadant, från 1-10 sådär. Jag tyckte det var väldigt creepy och har grunnat rätt mycket, samt kommit fram till att det inte lär kunna stämma. 1-10 ger inget medeltal som man kan använda och i mitt liv kan jag bara komma på att jag träffat två personer som skulle vara under 5. Hela saken diskuterades med den perversa skotten, som claimade att det inte var möjligt eftersom alla har så vitt spridd smak och påpekade att det är media som försöker övertala folk om att det skulle fungera fast det ínte gör det. Hade jag gått psykologi hade det varit spännande att göra experiment om det.
I skolan idag har ovanligt många människor pratat med mig. Det var väldigt trevligt. Först blev jag muntligt påhoppad av Simon, som sällan talar med mig annars, men ville påpeka att Hendrik letade efter mig. Vi är extended essay buddies, ett väldigt spännande förhållande. Några få steg efter det träffade jag på Isabelle som påminde mig om historiagrupparbetet och att jag skulle ha mailat henne min text förra veckan och att det är deadline imorgon. Oops! Nu har jag skickat det i alla fall och hon lovade att hon icke var förgrämd på mig. När jag gick upp till VIP med mitt tetrisprojekt träffade jag folk, vilket även ledde till att jag missade lunchen. I ES-korridoren ropade jag på Hendrik och han fick min extended essay att läsa till mötet imorgon. Jag får hans senare, när han skrivit klart den(!). Pratade med Alice på svenskan, men det gör jag väl jämt. Hon påpekade att Hendrik inte hade vetat vem jag var förutom att han hade fått för sig att jag var blond. Efter sista lektionen blev det VIP igen, då jag lärde känna Blobb och någon som hette Josefine lite. Träffade på Jonas på vägen hem, mysigt att prata med honom igen. Han och många av våra gemensamma vänner kommer dyka upp på SSK. Det kommer Fniss också, samt Göteborgs-mahjongare. Jag kommer nog känna ganska mycket folk där ändå.
För övrigt pluggar jag för lite som vanligt. Jag hade en storslagen plan om att stänga av datorn vid åtta och plugga till tio och göra det till en vana. Sedan läsa fantasy. Jag är på andra boken i fantasyserien nu, lånat den från Palme. Fast nu är ju klockan tjugo över åtta eftersom jag började blogga. Jag har i vilket fall hittat en rätt bra anledning att börja plugga gediget igen: om jag pluggar råmycket nu så kan jag åka på mahjong-SM även om det är helgen före terminens test week. Jag och Anna pratade idag och kom överens om att försöka plugga en timme tillsammans efter skolan på tisdagar. Jag hoppas verkligen att det kommer bli en vana. Det känns som att jag aldrig träffar Anna längre och det är jättesynd. Vi var superba på att plugga ihop i ettan! Och då kanske jag börjar studera igen. Jag börjar få småångest.
Något som skrämmer mig är löpsedlar som "nya pillren som botar din ångest och oro". Man lär inte ha ångest utan anledning; det känns som att det är bättre att ta itu med det direkt. Jag vet att jag själv skulle få panik om jag tog piller mot ångest. Jag menar, hur kan man då sluta sedan? Och oron över att de ska ta slut dessutom! Hujeda mig, vilken uppfinning.
Nej.. Jag saknar mina katter Mjuff och Tuffen. Och att bara slappa och läsa fantasy i Palmes soffa. Och ligga på marken och stirra på stjärnor, som aldrig syns i centrala Uppsala. Längtar till fredag då jag får träffa Samuel igen. Mysa ihop sig och läsa skräck, kanske titta film, krama på honom jättemycket. Och ser fram emot att skolan någon dag kommer vara över.
Monday 29 September 2008
Sunday 21 September 2008
Chokladtröstad sömnlös
Det blev en rätt så spännande helg ändå! I fredags kom Olovs föräldrar på besök. Far fick Scoop, så det spelades ivrigt. Sedan blev det en rejäl trerättersmiddag med norrlandstema. Det var riktigt mumsigt, särskilt renentrecôten. Sedan satte vi oss och tittade på bilder från medeltidsveckan, eftersom de missade det i år. Sedan kom jag tvåa i Alfapet. Hade jag inte haft mitt Z kvar på slutet hade jag ägt alla på det. Men min far hjälpte till ibland, måste väl erkännas.
Igår morse gav jag mig av till fäktningen. Vandrade genom Uppsala stad med träningskläder, linser och två rejäla käppar; jag kände mig inte riktigt som mig själv. Hann prata lite med Samuel också trots det fullspäckade schemat. Det var mysigt. Så gick man in till gymnastiksalen med en massa andra nybörjare och satte igång med att öva hugg och steg och blockeringar. Efter tre timmar (!) fick vi den första pausen och jag gick och köpte lunch på ICA. Sedan talade jag lite med killen jag övat blockeringar framför. Han hette Jonas (ännu en) och brukade mobba IB-elever på fritiden när han gick i gymnasiet.
Efter att ha lyssnat på föreläsning om den tyska fäktskolan fick vi slå på varandra lite mer, med kast och sådant som kändes igen från ju-jutsun. Skillnaden var väl att man hade ett träsvärd i handen och inga mattor på golvet, för det mesta. Så övade vi med rondelldolkar också, det var småspännande. Hade rolig träningskompis. Vi diskuterade allt möjligt och hade väldigt kul. Ingen koll på vad han heter, dock. Om jag trots allt fortsätter på fäktningen får jag ta och ta reda på det. Med en känsla av att jag skulle få en förfärlig träningsvärk gick jag med raska steg hemåt, då jag redan var för sent till middagen. (Men lyckades hitta en gammal IB-elev från Uppsalas första kull som fyllde i mina CAS-papper!)
Hur mycket fisksoppa och ostmackor jag är smällde i mig, blandat med lite sallad, blev jag aldrig riktigt mätt. Börjar förstå vad Lena pratar om när hon nämner hur man kan äta hur mycket som helst när man har tränat. Och jag gjorde det i 6 timmar, betydligt mer än mina vanliga 0. Sedan fick jag duscha på tio minuter för att hinna till bussen till Morgongåva! Stress stress. På bussen stylade jag till mig till Alien-lajvet. Som komplement till mina pösbyxor och min svarta munktröja tog jag på mig mina spexiga svarta handskar, en väldigt improviserad mörk bandana, mörka skyddsglasögon samt ett väldigt lila läppstift. Folk tittade lite underligt på mig när jag steg av bussen.
Där möttes jag av Chibi och hans gamla vapenbroder Jonas. (Gods have mercy! Seriöst! Två nya bekantskaper samma dag som heter Jonas! Jag känner således två stycken mahjong-Jonas, en Örebro-Jonas, en fäktnings-Jonas och en Morgongåva-Jonas!) Sonja fick åka moped för första gången i sitt liv! Bakom Chibi. Det var inte lika fränt som gocart men ändå lite speciellt. Första tanken: aah, jag kommer ramla ner på sidorna! Andra tanken: det här var ganska trevligt.
Vi åkte hem till Plastis, Chibis kompis. Vi blev sex personer till slut. Vi vandrade genom mörk skog med två lampor till lajvområdet. Det låg en dunkel dimma över området och allting kändes väldigt Döda träsket. Jag, Malin, Plastis och Micke skulle "börja som Aliens" (as if vi hade tid att vara mariner också) så vi gick i förväg. Det är en väldigt speciell känsla att gå genom tät granskog med skyddsglasögon och helt utan ljus förutom månen. Har man tur ser man konturer av stammarna förutom människan framför sig som rör sig. Man får helt enkelt dra upp luvan, blunda och känna sig fram med händerna och gå rakt på medan man viker undan kvistar. Det var som att gå i en mardröm fast frivilligt. Ungefär som att vara monster i mardrömmar, kan jag tänka mig. Kul jobb efter döden!
Marinerna var -jättesega- på att faktiskt ta sig till sitt mål. Jag och Malin satt i en liten glänta i granskogen väl gömda i minst en timme innan de ens var i närheten, utan att röja oss med så värst många ljud alls. Lite jobbigt när näsan börjar rinna av kylan och ögonen tåras av linserna så att man börjar gråta, man har luvan snörd så att den täcker hela ansiktet förutom skyddsglasögonen som man ändå inte ser mycket igenom, att vara helt tyst och vänta tålmodigt. Men det gick! Tyvärr så tog de inte den vägen. (Epic fail.) Så vi fick smyga efter dem! Det var roligt, speciellt då man inte såg någonting. Det var "åh, en sten" och så skulle man hoppa till den eftersom det inte skulle höras. Men ack, det var ju ingen sten, utan man kastar sig in i en buske med en ljudlig duns. Söklampa, söklampa försvinner igen. Nåja, det var roligt i vilket fall! Och sedan gick vi hem till Plastis igen. (Ja, marinerna vann.)
Väl där tittade vi på Alien 4. Sedan mosade vi ihop oss för att sova. Jag delade en 90-säng med Plastis och Malin och sov längst ut. Således sov jag inte så mycket alls. Först imorse kom Plastis på att de ju faktiskt hade en dubbelsäng som vi hade kunnat använda. Smart grabb det där. Jag, Chibi och Jonas mopedade till ICA och köpte frukost: vetekrans, wienerbröd och chokladfyllda muffins. Sedan blev det en kort tur till Chibis hus i Vittinge innan jag skjutsades in till staden.
Hur gick det med träningsvärken nudå, kanske de nyfikna frågar sig. Den finns, tro mig. A-o-c-h vad den finns. Att ställa sig upp, sätta sig ner, gå eller böja sig ner går inget vidare. Chibi var snäll nog att massera mina axlar imorse men i övrigt är jag rätt körd. Musklerna är på helspänn trots gedigen stretching. Nåväl. Jag kan väl nästan se det som något positivt eftersom jag faktiskt har tränat. En cool grej vore att göra en egen waster av en av rundstavarna.
Det blir tydligen ingen bal, för övrigt. Fan också.
Igår morse gav jag mig av till fäktningen. Vandrade genom Uppsala stad med träningskläder, linser och två rejäla käppar; jag kände mig inte riktigt som mig själv. Hann prata lite med Samuel också trots det fullspäckade schemat. Det var mysigt. Så gick man in till gymnastiksalen med en massa andra nybörjare och satte igång med att öva hugg och steg och blockeringar. Efter tre timmar (!) fick vi den första pausen och jag gick och köpte lunch på ICA. Sedan talade jag lite med killen jag övat blockeringar framför. Han hette Jonas (ännu en) och brukade mobba IB-elever på fritiden när han gick i gymnasiet.
Efter att ha lyssnat på föreläsning om den tyska fäktskolan fick vi slå på varandra lite mer, med kast och sådant som kändes igen från ju-jutsun. Skillnaden var väl att man hade ett träsvärd i handen och inga mattor på golvet, för det mesta. Så övade vi med rondelldolkar också, det var småspännande. Hade rolig träningskompis. Vi diskuterade allt möjligt och hade väldigt kul. Ingen koll på vad han heter, dock. Om jag trots allt fortsätter på fäktningen får jag ta och ta reda på det. Med en känsla av att jag skulle få en förfärlig träningsvärk gick jag med raska steg hemåt, då jag redan var för sent till middagen. (Men lyckades hitta en gammal IB-elev från Uppsalas första kull som fyllde i mina CAS-papper!)
Hur mycket fisksoppa och ostmackor jag är smällde i mig, blandat med lite sallad, blev jag aldrig riktigt mätt. Börjar förstå vad Lena pratar om när hon nämner hur man kan äta hur mycket som helst när man har tränat. Och jag gjorde det i 6 timmar, betydligt mer än mina vanliga 0. Sedan fick jag duscha på tio minuter för att hinna till bussen till Morgongåva! Stress stress. På bussen stylade jag till mig till Alien-lajvet. Som komplement till mina pösbyxor och min svarta munktröja tog jag på mig mina spexiga svarta handskar, en väldigt improviserad mörk bandana, mörka skyddsglasögon samt ett väldigt lila läppstift. Folk tittade lite underligt på mig när jag steg av bussen.
Där möttes jag av Chibi och hans gamla vapenbroder Jonas. (Gods have mercy! Seriöst! Två nya bekantskaper samma dag som heter Jonas! Jag känner således två stycken mahjong-Jonas, en Örebro-Jonas, en fäktnings-Jonas och en Morgongåva-Jonas!) Sonja fick åka moped för första gången i sitt liv! Bakom Chibi. Det var inte lika fränt som gocart men ändå lite speciellt. Första tanken: aah, jag kommer ramla ner på sidorna! Andra tanken: det här var ganska trevligt.
Vi åkte hem till Plastis, Chibis kompis. Vi blev sex personer till slut. Vi vandrade genom mörk skog med två lampor till lajvområdet. Det låg en dunkel dimma över området och allting kändes väldigt Döda träsket. Jag, Malin, Plastis och Micke skulle "börja som Aliens" (as if vi hade tid att vara mariner också) så vi gick i förväg. Det är en väldigt speciell känsla att gå genom tät granskog med skyddsglasögon och helt utan ljus förutom månen. Har man tur ser man konturer av stammarna förutom människan framför sig som rör sig. Man får helt enkelt dra upp luvan, blunda och känna sig fram med händerna och gå rakt på medan man viker undan kvistar. Det var som att gå i en mardröm fast frivilligt. Ungefär som att vara monster i mardrömmar, kan jag tänka mig. Kul jobb efter döden!
Marinerna var -jättesega- på att faktiskt ta sig till sitt mål. Jag och Malin satt i en liten glänta i granskogen väl gömda i minst en timme innan de ens var i närheten, utan att röja oss med så värst många ljud alls. Lite jobbigt när näsan börjar rinna av kylan och ögonen tåras av linserna så att man börjar gråta, man har luvan snörd så att den täcker hela ansiktet förutom skyddsglasögonen som man ändå inte ser mycket igenom, att vara helt tyst och vänta tålmodigt. Men det gick! Tyvärr så tog de inte den vägen. (Epic fail.) Så vi fick smyga efter dem! Det var roligt, speciellt då man inte såg någonting. Det var "åh, en sten" och så skulle man hoppa till den eftersom det inte skulle höras. Men ack, det var ju ingen sten, utan man kastar sig in i en buske med en ljudlig duns. Söklampa, söklampa försvinner igen. Nåja, det var roligt i vilket fall! Och sedan gick vi hem till Plastis igen. (Ja, marinerna vann.)
Väl där tittade vi på Alien 4. Sedan mosade vi ihop oss för att sova. Jag delade en 90-säng med Plastis och Malin och sov längst ut. Således sov jag inte så mycket alls. Först imorse kom Plastis på att de ju faktiskt hade en dubbelsäng som vi hade kunnat använda. Smart grabb det där. Jag, Chibi och Jonas mopedade till ICA och köpte frukost: vetekrans, wienerbröd och chokladfyllda muffins. Sedan blev det en kort tur till Chibis hus i Vittinge innan jag skjutsades in till staden.
Hur gick det med träningsvärken nudå, kanske de nyfikna frågar sig. Den finns, tro mig. A-o-c-h vad den finns. Att ställa sig upp, sätta sig ner, gå eller böja sig ner går inget vidare. Chibi var snäll nog att massera mina axlar imorse men i övrigt är jag rätt körd. Musklerna är på helspänn trots gedigen stretching. Nåväl. Jag kan väl nästan se det som något positivt eftersom jag faktiskt har tränat. En cool grej vore att göra en egen waster av en av rundstavarna.
Det blir tydligen ingen bal, för övrigt. Fan också.
Wednesday 17 September 2008
Latmaskande
Så sitter man här och snurrar litegrand på sin skrivbordsstol framför datorn igen. Radiohead småskrålar i bakgrunden, fick lust att lyssna på Karma Police efter att ha ögnat igenom min gamla blogg och såg sången på shuffle-listan, som för övrigt var ganska intressant och relativt vettig. Jag har ännu inte intensivlyssnat igenom min CD-box med Radiohead som jag fick i julklapp, även om jag tycker mycket om deras musik. Det är svårt att lyssna på det i bussar och det har lite kent-effekt, då jag lätt blir lite småledsen av att lyssna på det om jag inte var så glad tidigare. Nu när jag rensade min mp3 för att kunna fylla den med nya skivor när far kommer hem igen så lät jag alla deras skivor vara kvar. Vem vet, kanske åker tåg jättelänge till Lund nästa vecka och känner för att lyssna på intressanta texter och bra musik.
Jag gick aldrig på historiska fäktningen idag. Hade bävat för det hela dagen, inser jag i efterhand. När Palme övertygade mig om att jag ju inte strikt behövde gå dit blev jag jätteglad och jätteinspirerad att börja på orientalisk dans, något jag velat kunna sedan jag var tolv år gammal åtminstone. Nu letar jag bara en kompis som vill börja på det med mig så är lyckan gjord. Det vore så roligt!! Jag är jättepepp.
Min kusin frågade idag om han och sju av hans vänner kan sova över här natten innan UppCon börjar i januari. Min mor var aningen skeptisk där vi satt på sushirestaurangen Ichiban och väntade på våran middag. Vi åt middag därifrån och tidigt så att min mor skulle ha tid att laga middag till imorgon, då åtta av hennes väninnor kommer över. Även några söner tydligen, som jag ska fixa i ordning TV-spelen för innan jag går till historiska dansen. Hoppas att de inte dreglar ner våra fina kontroller.
Jag och Anna gjorde jättedåliga, jättebra sketcher på spanskan om spanska uttryck. Vi var ute i korridoren och övade dem till max, för att upptäcka att medan vi övade hade de andra spelat upp sina för varandra. Så ingen fick se våra sketcher utom Sofia, som råkade vara i korridoren trots franskalektion. Hon verkade tycka att det var roligt i vilket fall.
På lördag ska jag på värsta soft airgun-Alien-lajvstuksgrejen! Ska fixa svarta kläder och har redan köpt skyddsglasögon. Lördag kväll ska jag, utmattad efter nybörjarlägret i fäktning, åka till Morgongåva och kräla runt på marken á la Alien för att attackera stackars humanoider som försöker försvara sig med vapen. Jag tror att det kommer bli jätteroligt och ser verkligen fram emot det. Sedan ska jag sova över hos Chibi för att slutligen åka hem igen.
I skolan nuförtiden spenderar jag timmar på att leta upp människor som kan tänka sig ställa upp i mitt matematiska projekt för att sedan tvinga dem att spela Tetris i tjugo minuter, med och utan musik, medan jag tar pulsen på dem med en äckligt ljusrosa pulsmätarklocka. Hittills har jag lyckats mäta på 6 personer, ungefär. Experimentet tar en halvtimme per person minst. Ett minimum på 20 testpersoner kan statistiskt sett accepteras. Således ska jag spendera minst 10 timmar på att tvinga folk att ofrvilligt spela Tetris. Ett Tetris till DS till och med, som jag fick köpa för dyra pengar enbart för matteprojektets skull. Som tur är sponsrar mina föräldrar.
I övrigt pluggar jag för lite för att kunna ha det trevligt istället. Mina föräldrar har en poäng när de småklagar på mig. Jag borde lägga ner mer tid på läxor. First draft till World Literature 1 ska in på fredag, så också en musikuppsats om symfonins uppkomst. Men nu när jag ändrat musiken till standard level känns det inte lika relevant längre. Förresten är jag den enda som tycks göra musikläxorna ändå.
Åh, imorgon har jag en brutalt lång sovmorgon. Då kan jag ta och skriva lite mer på min svenskuppsats. Så kan jag slappa ännu lite till ikväll och sedan läsa mer fet fantasy innan jag somnar. Idyll idyll. Samuel rollspelar hemma hos Jonas, som jag höll ett föredrag om på spanskan idag. Världen är fin en chokladkaka senare.
Jag gick aldrig på historiska fäktningen idag. Hade bävat för det hela dagen, inser jag i efterhand. När Palme övertygade mig om att jag ju inte strikt behövde gå dit blev jag jätteglad och jätteinspirerad att börja på orientalisk dans, något jag velat kunna sedan jag var tolv år gammal åtminstone. Nu letar jag bara en kompis som vill börja på det med mig så är lyckan gjord. Det vore så roligt!! Jag är jättepepp.
Min kusin frågade idag om han och sju av hans vänner kan sova över här natten innan UppCon börjar i januari. Min mor var aningen skeptisk där vi satt på sushirestaurangen Ichiban och väntade på våran middag. Vi åt middag därifrån och tidigt så att min mor skulle ha tid att laga middag till imorgon, då åtta av hennes väninnor kommer över. Även några söner tydligen, som jag ska fixa i ordning TV-spelen för innan jag går till historiska dansen. Hoppas att de inte dreglar ner våra fina kontroller.
Jag och Anna gjorde jättedåliga, jättebra sketcher på spanskan om spanska uttryck. Vi var ute i korridoren och övade dem till max, för att upptäcka att medan vi övade hade de andra spelat upp sina för varandra. Så ingen fick se våra sketcher utom Sofia, som råkade vara i korridoren trots franskalektion. Hon verkade tycka att det var roligt i vilket fall.
På lördag ska jag på värsta soft airgun-Alien-lajvstuksgrejen! Ska fixa svarta kläder och har redan köpt skyddsglasögon. Lördag kväll ska jag, utmattad efter nybörjarlägret i fäktning, åka till Morgongåva och kräla runt på marken á la Alien för att attackera stackars humanoider som försöker försvara sig med vapen. Jag tror att det kommer bli jätteroligt och ser verkligen fram emot det. Sedan ska jag sova över hos Chibi för att slutligen åka hem igen.
I skolan nuförtiden spenderar jag timmar på att leta upp människor som kan tänka sig ställa upp i mitt matematiska projekt för att sedan tvinga dem att spela Tetris i tjugo minuter, med och utan musik, medan jag tar pulsen på dem med en äckligt ljusrosa pulsmätarklocka. Hittills har jag lyckats mäta på 6 personer, ungefär. Experimentet tar en halvtimme per person minst. Ett minimum på 20 testpersoner kan statistiskt sett accepteras. Således ska jag spendera minst 10 timmar på att tvinga folk att ofrvilligt spela Tetris. Ett Tetris till DS till och med, som jag fick köpa för dyra pengar enbart för matteprojektets skull. Som tur är sponsrar mina föräldrar.
I övrigt pluggar jag för lite för att kunna ha det trevligt istället. Mina föräldrar har en poäng när de småklagar på mig. Jag borde lägga ner mer tid på läxor. First draft till World Literature 1 ska in på fredag, så också en musikuppsats om symfonins uppkomst. Men nu när jag ändrat musiken till standard level känns det inte lika relevant längre. Förresten är jag den enda som tycks göra musikläxorna ändå.
Åh, imorgon har jag en brutalt lång sovmorgon. Då kan jag ta och skriva lite mer på min svenskuppsats. Så kan jag slappa ännu lite till ikväll och sedan läsa mer fet fantasy innan jag somnar. Idyll idyll. Samuel rollspelar hemma hos Jonas, som jag höll ett föredrag om på spanskan idag. Världen är fin en chokladkaka senare.
Sunday 14 September 2008
Slightly stinging staring
Nu har Samuel åkt hem igen. För lite mer än en halvtimme sedan kramade jag honom fortfarande i hans för mig alldeles för stora jacka, intill bilvägen i mörkret och småkylan. Det har varit en fin helg. Kulturnatten bjöd på både riktigt snygg eldshow av Waldorfskolan där Sofie var med; eldvingar, stavar, poi och allt; och ett relativt misslyckat eldspel på Fyrisån. Istället för Markus Krunegård-konsert blev jag och Samuel utmanade av far och Vero på Super Smash Tennis. Vi vann inte över dem alls, trots upprepade försök. Jag ägde dock alla på Mario Kart: Double Dash.
Lyssna musik och krama på Samuel. Sorbet från Lidl som förvandlades till gestalt á Lovecrafts Pickman. Promenad till livsfarlig gunga. Köpt miljövänliga skosnören. Gått på tafflig medeltidsmarknad. Tittat Stardust och Finding Neverland. Försovit mig till två filmvisningar.
Börjat lyssna mer på gamla blandband och Anna Ternheim. Saknar Samuel. Gillar mitt öra.
Lyssna musik och krama på Samuel. Sorbet från Lidl som förvandlades till gestalt á Lovecrafts Pickman. Promenad till livsfarlig gunga. Köpt miljövänliga skosnören. Gått på tafflig medeltidsmarknad. Tittat Stardust och Finding Neverland. Försovit mig till två filmvisningar.
Börjat lyssna mer på gamla blandband och Anna Ternheim. Saknar Samuel. Gillar mitt öra.
Wednesday 10 September 2008
Voy a cambiar al Nivel Superior
Kylan gnager köttet av fingrarna, men det är för tidigt för vantar. Det är för sent för värme. Medan jag betraktar staden försvinner långsamt färgerna. Allt får en gråton, blir en gråzon. Mina fötter vandrar vidare. Tankarna högt uppe i gråtunga molnen utan att överge diset för att fortsätta allt.
Ett porträttfoto av en flicka med ett leende och 500 tveklösa ja på läpparna. I bakgrunden rinner strida strömmar blod tills den förr så vita bakgrunden består av mörkröda nyanser i varierande torkningsfaser. När ett skrik hörs flackar hennes blick en millisekund innan den åter tittar in i kameran. Leendet blir bredare och läppen spricker. En bloddroppe landar på den blekgula blusen. Ögonen fylls av tårar och ansiktet faller, hon viker ihop sig. Klick. Hon fångades aldrig.
Min kusin påbörjade ett oerhört ogenomtänkt socialt experiment. Min mormor mår bara sämre. Min mor är sorgsen.
Ett porträttfoto av en flicka med ett leende och 500 tveklösa ja på läpparna. I bakgrunden rinner strida strömmar blod tills den förr så vita bakgrunden består av mörkröda nyanser i varierande torkningsfaser. När ett skrik hörs flackar hennes blick en millisekund innan den åter tittar in i kameran. Leendet blir bredare och läppen spricker. En bloddroppe landar på den blekgula blusen. Ögonen fylls av tårar och ansiktet faller, hon viker ihop sig. Klick. Hon fångades aldrig.
Min kusin påbörjade ett oerhört ogenomtänkt socialt experiment. Min mormor mår bara sämre. Min mor är sorgsen.
Sunday 7 September 2008
Lotteri
Nu har Lena åkt hem igen. Vi har hunnit se ett ganska stort antal filmer och ätit en massa choklad. Gått en antal promenader, bakat och ätit äppelsmulpaj. Hon tog med sig läskigt mycket frukt. Det i kombination med att min far köpte extra mycket frukt ledde till att man nästan hade kunnat bada i det om vi hade haft ett badkar tillgängligt. Ett ganska litet sådant, i och för sig.
Jag hann klart med alla läxorna till i fredags och det var bra.
I torsdags hade jag och Samuel varit ihop i en månad. Han kommer hit i helgen och då är det Kulturnatten och allting, Uppsalas största event! Med eldshow och sådant där fint. Jag kommer nog börja sakna medeltidsveckan igen. Hoppas medeltidsmarknaden lyckas stilla saknaden något.
För övrigt är det synd om mina fötter som långsamt och plågsamt vänjer sig vid högklackade skor till vampyrbalen i Skåne.
Jag hann klart med alla läxorna till i fredags och det var bra.
I torsdags hade jag och Samuel varit ihop i en månad. Han kommer hit i helgen och då är det Kulturnatten och allting, Uppsalas största event! Med eldshow och sådant där fint. Jag kommer nog börja sakna medeltidsveckan igen. Hoppas medeltidsmarknaden lyckas stilla saknaden något.
För övrigt är det synd om mina fötter som långsamt och plågsamt vänjer sig vid högklackade skor till vampyrbalen i Skåne.
Monday 1 September 2008
Expectations
Mitt senaste inlägg var tydligen det femtionde! Om jag inte mått illa kanske jag skulle få för mig att fira med tårta och vänner! Men så har jag en massa uppsatser att skriva. En till på onsdag och två till på fredag. Ungefär. Inte för att jag har börjat.
Lite jobbigt att vakna vid fyra och behöva dricka vatten för att kunna sova vidare. Tror jag blivit lite halvsmittad av Sam, eller kanske av Örebro-Jonas. Mått halvdåligt hela dagen, haft huvudvärk. Tror jag varit ganska asocial. Även om jag tror att jag skötte mig rätt bra på lunchen; pratade betygssystem och liknande.
Helgen var helt jättebra. Åkte till Balsna för första gången. Mötte sötaste Sam på stationen. Träffade hans mor. Fick en kram och jag citerade Fröding. Träffade hans syster. Spillde ut kräftsoppa över hela deras matbord. Sov i gästhuset med Sam. Hans mor är kondomrolig. Åkte på marknad till Nora! Träffade Jonas igen, samt Maru och andra av Sams vänner. Köpte första serieboken i Sandman. Träffade på Jack. Hade picknick med Sam och Jonas. Sedan var vi i Jonas lägenhet ett tag. Åkte buss till Glanshammar och gick 6 kilometer hem till Samuel: fick höra den beryktade scoutledarhistorien. Spelade jättemycket SingStar, jag vann en del. Åt sushi. Sov litegrand. Och sedan bara pawoops, några timmar och låtar på SingStar senare, behövde vi åka in till Örebro igen. Det var jättedåligt. Jonas kom dit och sade adjö. Jack åkte hem samtidigt och vi hade sällskap. Burakku duragon surashu da!
När jag kom hem åt jag choklad och tittade på Xena: The Warrior Princess med min far. Den är så fruktansvärt dålig! Vi har sett 3 avsnitt, jag tror att de båda säsongerna min far köpt innehåller 48 stycken som bör tittas på. Det är bara att bita ihop!
Jag vill ha en teleportör. Eller femhundra gratis direktresor till Balsna.
Lite jobbigt att vakna vid fyra och behöva dricka vatten för att kunna sova vidare. Tror jag blivit lite halvsmittad av Sam, eller kanske av Örebro-Jonas. Mått halvdåligt hela dagen, haft huvudvärk. Tror jag varit ganska asocial. Även om jag tror att jag skötte mig rätt bra på lunchen; pratade betygssystem och liknande.
Helgen var helt jättebra. Åkte till Balsna för första gången. Mötte sötaste Sam på stationen. Träffade hans mor. Fick en kram och jag citerade Fröding. Träffade hans syster. Spillde ut kräftsoppa över hela deras matbord. Sov i gästhuset med Sam. Hans mor är kondomrolig. Åkte på marknad till Nora! Träffade Jonas igen, samt Maru och andra av Sams vänner. Köpte första serieboken i Sandman. Träffade på Jack. Hade picknick med Sam och Jonas. Sedan var vi i Jonas lägenhet ett tag. Åkte buss till Glanshammar och gick 6 kilometer hem till Samuel: fick höra den beryktade scoutledarhistorien. Spelade jättemycket SingStar, jag vann en del. Åt sushi. Sov litegrand. Och sedan bara pawoops, några timmar och låtar på SingStar senare, behövde vi åka in till Örebro igen. Det var jättedåligt. Jonas kom dit och sade adjö. Jack åkte hem samtidigt och vi hade sällskap. Burakku duragon surashu da!
När jag kom hem åt jag choklad och tittade på Xena: The Warrior Princess med min far. Den är så fruktansvärt dålig! Vi har sett 3 avsnitt, jag tror att de båda säsongerna min far köpt innehåller 48 stycken som bör tittas på. Det är bara att bita ihop!
Jag vill ha en teleportör. Eller femhundra gratis direktresor till Balsna.
Subscribe to:
Posts (Atom)
