Dissad

Jag känner mig aningen.. dissad. Ganska mycket. Men jag antar att alla har rätt att tycka att skolarbete är roligare än att gå på bio med mig. Känns lite sorgligt, bara. Undrar vad jag väntade mig skulle hända. Tänkte väl mest vara trevlig och njuta av sällskapet. Nu blir det inte av. Kanske att jag går hem till Jonas eller Anna ikväll och spelar Puerto Rico istället, för att känna mig uppskattad och glad igen.

Jag försökte verkligen sova länge idag eftersom det inte var någon spanska. Men så vaknar man vid fem, vid halv åtta och helpigg vid nio. Jag gav upp och tänkte vinka till 9.09-tåget som Josef skulle sitta på men det åkte åt andra hållet. Jag hann äta spaghetti bolognese till frukost, städa mitt rum och badrummet samt handla mat. (Och styla upp mig. I was neglected in my Awesome Pants och fin frisyr..) Sedan var det min andra solosångslektion. Jag kirrade antagligen 100 gymnasiepoäng till CV, han skall vara tacksam!

Kan man bli trigonometron? (Trigonometronom?) För matten går som på en dans, jag har alla rätt på alla frågor och njuter av att lösa vinklarna på Cheops pyramid. Framtida yrke kanske. Kontorsjobb, 27 000 i månaden? Något att satsa på kanske.

Rolig detalj i skolan: man står i glasentrén och spanar ut. Då kommer matte higher level-pojkar traskande på en rad: Björn, Jimmy och Daniel. Och med början från Björn så vinkar alla till mig och ler. Tripp trapp trull, det var roligt. (Jag har kompisar som är mattegenier som hälsar!!)

Jag väntar tills han verkar tycka om mig så helt enkelt. Eller tills jag slutar tänka på honom hela, hela tiden.. "Det går väl ganska fort."