Nykläckt minifenix

Det känns som att jag likt en snoozglad björn har legat i dvala i ett halvår. Efter att ha varit rejält sjuk hela helgen med feber på över 39 grader kombinerat med hosta, huvudvärk och yrsel så känns det som att jag bestämde mig för att vakna på riktigt. Lite sol hade väl ändå letat sig in genom gardinerna om dagarna, nog verkade det vara rätt fint väder därute i Världen? Och hade jag inte rätt så är jag en geléråtta. Men jag hade nog varit glad ändå.

Igår när jag vaknade märkte jag inte hostan särskilt mycket på grund av så mycket större saker som Vår, Glädje och Spontanitet. Det händer oväntade saker hela tiden, folk omkring mig är snälla och underliga,. Igår blev det hemmadräggarkväll hos Christian med anime och halva "The King's Speech" innan Putte och en Ylva kom förbi. Jag fick höra övertonssång live för första gången i mitt liv och prata om allt möjligt jag aldrig pratat om annars innan jag fick bilskjuts hem. Åka bil, det var länge sedan!

Idag var en fin dag med två korta lektioner följd av spontan vårpicknick i stadsparken med folk från kursen och mackor från SubWay. Jag fick äntligen ett sådant där stämpelkort, det har jag aldrig fått förut! Det lovar nästan fler picknickar. Sedan gick jag, Lovisa, Maria och Angelica till den sistnämnda och rörde ihop chokladbollar innan vi tittade på "The Nightmare Before Christmas" i mitt lilla korridorrum, som utnämndes till mysigt. Därefter läste vi högt ur min lilla rosa bok, stämde gitarr, målade med vattenfärg på toarullar, skapade kostymer och föll ihop i högar.

Åh, vad jag har saknat att LEVA. Nu bär det av igen!