Jag vet inte riktigt hur det gick till, men nu är det da'n före doppareda'n! Jag har en tumlare igång, har städat rummet, har små högar med saker packat i olika väskor och känner mig ganska förberedd. Jag har köpt en ny, mindre resväska som ska få följa med mig till Tokyo nästa vecka. Min Sverok-kasse är full med julklappar som väntar på att få öppnas imorgon. Min ryggsäck innehåller diverse livsnödvändigheter och min Alice-kasse domineras av hittills köpta souvenirer som jag inte lär behöva de kommande 3 månaderna. Jag har satt på min aircon så att det nästan är behagligt varmt i rummet och jag är ledig fram till femtiden, då jag tar mig till Fukuokas flygplats (med tre byten) för att välkomna Palme. Jullov är ett härligt påfund!
Igår blev det pannkakspartaj i lägenheten med Maria och Cajsa. I tisdags höll jag min presentation om Zelda så att det är överstökat. Igår tillbringade jag drygt 1,5 timme med att försöka fånga storfirren Neptoona, utan lycka. Under tiden lärde jag mig dock hur man egentligen bör fiska i spelet - jag har fått kramp i handen varje gång jag fiskat av att så snabbt som möjligt dra streck på den nedre skärmen, tills jag igår insåg att jag bara kan hålla pennan stilla för en bättre fiskemetod. Så nästa gång ska Neptoona inte kunna smita undan!
Jag har börjar titta på "Ally McBeal" igen - jag provade några avsnitt ur min fars DVD-box i Uppsala någon gång, men nu har jag redan sett klart den första säsongen. Jag är inte övertygad om att advokatyrket faktiskt fungerar sådär, men nog är det en rätt knasig TV-serie. För några dagar sedan hade jag oturen att vakna upp med en elak förkylning så nu försöker jag mig på att äta japansk näsmedicin. Jag vet inte om den haft någon effekt, men jag mår i vilket fall lite bättre. Jag läste ut "Shogun" idag och ser fram emot att få börja på "The Great Book of Amber". Jag och Maria har preliminärplanerat för Tokyo och det verkar bli äg.
Min tillvaro är riktigt trevlig, om jag får säga det själv. Det kommer bli spännande att tillbringa en julafton utan familjen, men jag har blivit lovad prinskorv och köttbullar samt Kalle Anka, så det borde nog gå för sig. Dessutom lär vi vara omringade av japanska par som håller hand och tittar på julskyltning nära hotellet innan de äter gräddtårta med jordgubbar. Ty sådan är julen i Japan.
Friday 23 December 2011
Saturday 10 December 2011
Kålköttsnom
Idag har jag tillbringat 10 intensiva timmar med min värdfamilj. De blir bara bättre för varje gång! Jag blev upphämtad vid 10 på morgonen (trött!) och sedan åkte vi bil med "The Beatles" i högtalarna en längre tid. Vi kom fram till ett ställe som heter Munakata, där vi fick lära oss att göra soba. Ja precis, från scratch, med sobamjöl och vatten och rullning och allt. Jag känner mig mäkta stolt som faktiskt gick med att skära saker med den yxliknande kniven. Gott blev det också, båda den kalla och den varma versionen. Helt olika smak och soppor till, det var som om det inte var samma maträtt. Där köpte vi även pommesliknande snacks som var bautagoda. Därefter åkte vi till "Banana Party Amusement Paradise" och bowlade, jag förlorade inte. Sedan fick jag spela det där spelet där man ska stoppa i mynt för att putta på andra mynt och det var precis lika roligt som vanligt. Jag spelade även ett sådant där episkt japanskt rytmspel med gigantisk bongotrumma och vann över två av döttrarna i värdfamiljen.
Efter "The Eagles" var vi hemma hos dem igen. Där togs det fram ett PS1 och en Nintendo 64 och sedan blev det en hel del retrospelande! Även kortspel hanns med före den överambitiösa middagen som mamman gjort alldeles själv med en 5 olika rätter. Efter att ha pratat om mahjong och spöat den yngsta dottern i schack (jag vann över en tolvåring!) så blev jag artigt ivägschasad och nu sitter jag här, mätt och nöjd, och tänker på att livet är bra trevligt ändå.
Okej att rummet är svinkallt och jag har en massa presentationer och läxor att göra till nästa vecka, men de positiva sakerna kompenserar för det. Igår fick Palme sitt första, fasta heltidsjobb efter att ha tagit fritidspedagogexamen. Om mindre än två veckor kommer han hit. Jag har börjat prata mer med en av mina rummisar. Jag tror att jag nästan klarat av "Zelda: The Phantom Hourglass". Jag har miljoner böcker att välja på när det kommer till vilken jag vill att Palme tar med, då "Shogun" snart är slut. (Det kan dock snabbt bli en negativ sak - boktips på tjocka pocketböcker, tack!) Jag har insett återigen att jag är bra på att skriva och har lyckats öva gitarr runt en timme varje vardag sedan jag köpte den. Jag har även städat rummet, så nu känns det trevligare att komma hem. Imorgon är det den tredje advent och jag har en massa TV-serier jag kan titta på ikväll om jag vill! Blir det väldigt mycket bättre än såhär?
Efter "The Eagles" var vi hemma hos dem igen. Där togs det fram ett PS1 och en Nintendo 64 och sedan blev det en hel del retrospelande! Även kortspel hanns med före den överambitiösa middagen som mamman gjort alldeles själv med en 5 olika rätter. Efter att ha pratat om mahjong och spöat den yngsta dottern i schack (jag vann över en tolvåring!) så blev jag artigt ivägschasad och nu sitter jag här, mätt och nöjd, och tänker på att livet är bra trevligt ändå.
Okej att rummet är svinkallt och jag har en massa presentationer och läxor att göra till nästa vecka, men de positiva sakerna kompenserar för det. Igår fick Palme sitt första, fasta heltidsjobb efter att ha tagit fritidspedagogexamen. Om mindre än två veckor kommer han hit. Jag har börjat prata mer med en av mina rummisar. Jag tror att jag nästan klarat av "Zelda: The Phantom Hourglass". Jag har miljoner böcker att välja på när det kommer till vilken jag vill att Palme tar med, då "Shogun" snart är slut. (Det kan dock snabbt bli en negativ sak - boktips på tjocka pocketböcker, tack!) Jag har insett återigen att jag är bra på att skriva och har lyckats öva gitarr runt en timme varje vardag sedan jag köpte den. Jag har även städat rummet, så nu känns det trevligare att komma hem. Imorgon är det den tredje advent och jag har en massa TV-serier jag kan titta på ikväll om jag vill! Blir det väldigt mycket bättre än såhär?
Wednesday 30 November 2011
Aji-no-moto
Idag åkte vi utbytingar på field study till två olika fabriker. Den första tillverkade karashi mentaiko, som är som stark kaviar från Alaska Pollock. De importerar äggstockarna från Ryssland, USA eller Hokkaido och sorterar dem för att sedan krydda och frysa dem innan de säljs för en dyr penning. Det besöket var väl inte jättespännande, men vi fick provsmaka en del olika sorter och fick lite snacks med oss hem. Lunch åts på en bufférestaurang som bara har lokalproducerade varor - dubbelt gott, alltså! Deras svamp var gudomlig och deras äppeljuice inte fy skam den heller. Men det är det senare besöket som knäpper i mina nervändar.
Nästa stopp var Aji-no-moto, en av de största aminosyrefabrikerna i världen. Jag vet inte om det bara är jag som är paranoid när det kommer till stora (vinstdrivande) företag, men det började bli obehagligt redan när bussen stannade innanför området för att släppa på vår guide. Hon förklarade mycket artigt att ingen fotografering på området var tillåten och att vi skulle titta på fabriken från bussen. Därefter fick bussen köra oss cirka 30 meter till en lektionssal. Där blev vi utsatta för propaganda för att äta aminosyror och ombads sedan prova på skillnaden på misosoppans smak med och utan smakförstärkaren. Detta trots att hon aldrig förklarade vad burkarna egentligen innehöll. Med risk att ha blivit förvandlad till en minion gick vi på bussen igen. Från fönstren kunde vi se halvförfallna byggnader, ånga som steg upp ur marken och stora behållare. Därefter släpptes vi av vid ett fabriksmuseum på området - där fanns matförpackningar i skyltskåp och diverse tester. Tre av oss blev ombedda att smaka på tre olika pulver och säga hur de smakade, innan vi fick prova aminosyresmink, testa vårt blodtryck och få chansen att äta gratis hälsopulver av aminosyror. När vi fick tillfälle att gå på toaletten fick vi strikta order om att inte gå tillbaka till bussen eller någon annanstans utan komma tillbaka direkt. När vi i slutet gavs en goodiebag med egendomlig sportdryck och soppulver ville jag bara därifrån.
Nej, jag har inte så bra koll på debatten om aspartam och dess eventuella bieffekter, jag vet bara att ämnet diskuterats flitigt i Sverige i och med lättdrycker och dylikt. Men det gör mig ändå illa till mods att stora grupper av människor släpps in via buss för att lyssna på enbart positiva saker om att tillsätta aminosyror i maten. Debatten, som tidigare pågått i Japan men tydligen nästan tystnat, nämndes inte med ett ord under turen. Det känns som att det hade varit positivt för dem att påpeka att det slutgiltigt bevisats att det inte är farligt - men om detta inte hände för att de inte kan eller för att de inte vill är svårt att veta.
Bussresan hem var dock trevlig, med Jens Lekman i MP3-spelare. Väl framme på campus igen ombads jag ensam stiga av bussen så att Cajsa kunde be de andra utbytesstudenterna om "a small favour". Cajsa har något lurt på gång! Fick även ett paket från Sverige idag, det ligger och jäser till på söndag. Så det har varit en finfin dag med mycket god mat och nu återstår det bara kanji- och filmplugg resten av kvällen. Och imorgon beräknas min nya, bautahäftiga, superduperfina och röda vänsterhänta halvakustiska gitarr ankomma! Jag kan knappt bärga mig.
Nästa stopp var Aji-no-moto, en av de största aminosyrefabrikerna i världen. Jag vet inte om det bara är jag som är paranoid när det kommer till stora (vinstdrivande) företag, men det började bli obehagligt redan när bussen stannade innanför området för att släppa på vår guide. Hon förklarade mycket artigt att ingen fotografering på området var tillåten och att vi skulle titta på fabriken från bussen. Därefter fick bussen köra oss cirka 30 meter till en lektionssal. Där blev vi utsatta för propaganda för att äta aminosyror och ombads sedan prova på skillnaden på misosoppans smak med och utan smakförstärkaren. Detta trots att hon aldrig förklarade vad burkarna egentligen innehöll. Med risk att ha blivit förvandlad till en minion gick vi på bussen igen. Från fönstren kunde vi se halvförfallna byggnader, ånga som steg upp ur marken och stora behållare. Därefter släpptes vi av vid ett fabriksmuseum på området - där fanns matförpackningar i skyltskåp och diverse tester. Tre av oss blev ombedda att smaka på tre olika pulver och säga hur de smakade, innan vi fick prova aminosyresmink, testa vårt blodtryck och få chansen att äta gratis hälsopulver av aminosyror. När vi fick tillfälle att gå på toaletten fick vi strikta order om att inte gå tillbaka till bussen eller någon annanstans utan komma tillbaka direkt. När vi i slutet gavs en goodiebag med egendomlig sportdryck och soppulver ville jag bara därifrån.
Nej, jag har inte så bra koll på debatten om aspartam och dess eventuella bieffekter, jag vet bara att ämnet diskuterats flitigt i Sverige i och med lättdrycker och dylikt. Men det gör mig ändå illa till mods att stora grupper av människor släpps in via buss för att lyssna på enbart positiva saker om att tillsätta aminosyror i maten. Debatten, som tidigare pågått i Japan men tydligen nästan tystnat, nämndes inte med ett ord under turen. Det känns som att det hade varit positivt för dem att påpeka att det slutgiltigt bevisats att det inte är farligt - men om detta inte hände för att de inte kan eller för att de inte vill är svårt att veta.
Bussresan hem var dock trevlig, med Jens Lekman i MP3-spelare. Väl framme på campus igen ombads jag ensam stiga av bussen så att Cajsa kunde be de andra utbytesstudenterna om "a small favour". Cajsa har något lurt på gång! Fick även ett paket från Sverige idag, det ligger och jäser till på söndag. Så det har varit en finfin dag med mycket god mat och nu återstår det bara kanji- och filmplugg resten av kvällen. Och imorgon beräknas min nya, bautahäftiga, superduperfina och röda vänsterhänta halvakustiska gitarr ankomma! Jag kan knappt bärga mig.
Thursday 24 November 2011
Saker jag saknar
Jag saknar att ha Palme i närheten. Jag saknar att kunna köpa halloumi och färdiga köttbullar. Jag saknar värmen inomhus, särskilt den som värmer golven. Jag saknar att kunna beställa prenumerationer på internet. Jag saknar att ta ett SJ-tåg någonstans bara för att jag vill. Jag saknar de svenska djurparkerna. Jag saknar KRAV- och rättvisemärkta varor. Jag saknar skyltar med romerska bokstäver. Jag saknar de svenska lövhögarna. Jag saknar utbudet av spel på engelska. Jag saknar att inte en del av min inkomst går till min pension. Jag saknar att bli inbjuden till underliga fester. Jag saknar filmkvällar med vänner. Jag saknar ställen som säljer grillad istället för friterad kyckling. Jag saknar riktiga mackor med riktiga pålägg. Jag saknar IKEA och idén bakom. Och jag saknar Gotland, den finaste platsen i världen.
Förutom att sakna saker så har jag mest tillbringat min tid med att vara förkyld. Efter ett besök till "Sweet's Paradise" (ja, den gudomliga sötsaksbuffén) i fredags så har jag varit småkrasslig. I lördags åkte jag ändå till Kyudaisai, det största universitet i Kyushus universitetsfestival. Där fanns det förvånande många a capella-grupper samt dansare som var lika bra på att dansa som Trix är på att trixa. Vad gör man på universitet nuförtiden?
Jag vet vad man borde göra - studera. Imorgon har jag mitterminsprov på japanskan och jag nöter glosor som bara den, med mer eller mindre konstiga tankegångar. Hur kommer man ihåg "nobasu", att sträcka på sig? Förstås eftersom det är det man gör när det inte kommer någon buss. "Nobiru" då, hur långt hår eller längd sträcker sig? Man sitter ju och drar i håret när man inte får någon öl. Et cetera et cetera. Det kommer nog gå bra, bara jag kommer på lika psykade kopplingar till de andra orden. Jag har trots min sjukdom hunnit med att analysera "Ringu", så jag ska bara till biblioteket och skriva ut min uppsats före lektionen idag.
Imorgon ska vi till en riktig sumoturnering här i Fukuoka, så jag hoppas att jag hinner bli friskare tills dess. Mår jag bra i helgen så ska jag även träffa min värdfamilj för andra gången. Undrar vad de har planerat för oss?
Förutom att sakna saker så har jag mest tillbringat min tid med att vara förkyld. Efter ett besök till "Sweet's Paradise" (ja, den gudomliga sötsaksbuffén) i fredags så har jag varit småkrasslig. I lördags åkte jag ändå till Kyudaisai, det största universitet i Kyushus universitetsfestival. Där fanns det förvånande många a capella-grupper samt dansare som var lika bra på att dansa som Trix är på att trixa. Vad gör man på universitet nuförtiden?
Jag vet vad man borde göra - studera. Imorgon har jag mitterminsprov på japanskan och jag nöter glosor som bara den, med mer eller mindre konstiga tankegångar. Hur kommer man ihåg "nobasu", att sträcka på sig? Förstås eftersom det är det man gör när det inte kommer någon buss. "Nobiru" då, hur långt hår eller längd sträcker sig? Man sitter ju och drar i håret när man inte får någon öl. Et cetera et cetera. Det kommer nog gå bra, bara jag kommer på lika psykade kopplingar till de andra orden. Jag har trots min sjukdom hunnit med att analysera "Ringu", så jag ska bara till biblioteket och skriva ut min uppsats före lektionen idag.
Imorgon ska vi till en riktig sumoturnering här i Fukuoka, så jag hoppas att jag hinner bli friskare tills dess. Mår jag bra i helgen så ska jag även träffa min värdfamilj för andra gången. Undrar vad de har planerat för oss?
Sunday 13 November 2011
Tachibana Mountain
Det här har varit en av de konstigaste dagarna på länge! Men låt mig börja från början. För flera dagar sedan började Maria påpeka att hon ville klättra i berg. Då min fot mår bättre och man känner sig ytterst instängd i sitt lilla rum, var jag mer än villig att följa med. Igår kväll övertygade vi även den tyska Emiko att följa med, och så begav vi oss av i morse vid klockan 11. I väntan på bussen vid Kashii station så gick vi in i en bokhandel, där jag köpte en barnbok med en förkortad Disney-version av "Alice i Underlandet" som hade furigana och rätt enkelt språk. Kanske att jag kommer kunna läsa en japansk bok helt själv! Köpte den främst för att ha något att läsa till frukosten - det är extrem brist på engelskspråkiga tidningar här.
Vid bussens ändstation hittade vi inte bara sharonfrukts- och kiwiträd utan även en väg upp till berget. Med galandet av arga tuppar och en bakgrundsscen bestående av enorma spindelnät med tillhörande spindlar samt fält med förfallna fågelskrämmor bådade vår vandring gott. Sedan började det. Smala stigar där det ibland fanns trappor, ibland bara rötter. Brant uppåt och knaggligt neråt. Efter en timmes intensiv vandring blev det picknicklunch på en bänk - teriyakiburgare och pannkaka för min del. 300 meter uppåt senare var vi äntligen på toppen! Vi kunde se toppen på alla närliggande berg samt, långt bort i fjärran, taket till vår sporthall. Segern firades med chokladbröd och vila. Nu återstod bara vandringen neråt igen! Eller?
Luften blev kallare medan vi gick neråt och benen skakade av ansträngning där vi snubblade fram. Då möter vi, helt oförhappandes, en av japansklärarna på skolan! Ingen av oss har honom som lärare, men vi har alla haft ett konversationstest med honom, OPI style. (Jag blev för övrigt "Intermediate High", en rätt smickrande grupp att tillhöra. Får se om jag kommit upp till "Advanced Beginner" på nästa test i mars!) Han har munskydd á en riktig japan och verkar inte besvärad av sin klättring. Efter lite artigt småprat går han uppåt och vi neråt. Men var var vi nu egentligen? Inte var det stället vi kom ifrån i vilket fall. Väl nere vid en större väg bestämde vi oss för att svänga höger och leta efter en buss. En busstation hittade vi inte, men däremot en liten affär! Ivriga att se om vi skulle bli bjudna på något och kunna fråga om vägen gick vi dit. Och ja, nog fick vi något att äta alltid! En gigantisk bit sötpotatis, kaffe (vatten för mig) samt varsin mandarin. Vi fick lyssna på hennes berättelser om sin son och hans barn som hon Skype:ar med varje vecka, köpte en påse mandariner och gav oss iväg enligt hennes instruktioner.
Efter en kortare promenad kom vi fram till ett tempel där vi hittade illaluktande frukt, fina löv och en enorm trappa. Raskt gick vi uppför och fick se bamburötter för första gången, intill altaret. Sedan var tanken att gå på templets toalett innan vi fortsatte - men vem kommer då, om inte läraren igen! Han är lite förvånad över att se oss, men ger oss varsin mandarin som han köpt "lite längre bort" (snälla tanten!) och vi tackar ödmjukt och tar emot. Vi har alltså fått 6 mandariner gratis vid det här laget. Sedan påpekar han att det är för långt att gå tillbaka till universitetet därifrån och cyklar till närbutiken för att fråga varifrån bussarna går. Visar sig att de går en gång i timmen lite längre bort och han lämnar oss. Vi går. Och går. Och går. Och tror inte att vi är på rätt väg men se, en buss! Som åker förbi oss. 5 minuter senare kommer vi till hållplatsen och inser att den går en gång i timmen på söndagar. Det är kallt. Vi är trötta. Och vi har ingen aning alls om riktigt var vi är någonstans. Men då! Ett ungt par med en stor bil som de agerar lokaltaxi med erbjuder oss skjuts tillbaka. Efter lite funderande tar vi tacksamt emot erbjudandet och får skjuts hela vägen tillbaka till universitetet - och ja, det var alldeles för långt för att man skulle kunna gå. Vi tackade dem så mycket och gav dem 2 mandariner innan vi utmattade gav oss av till våra respektive rum. Vilken dag, vilket äventyr och vilken mandarinmakt!
Övrigt roligt som har hänt? Jag fick det mest awesome paketet från Sverige igår med ingredienser till godsaker, choklad samt en stor flock med får. Det var fantastiskt. Jag fick även reda på att de kuponger jag fick vid invigningen av "Krispy Kreme" (det fantastiska donutstället) ger mig 12 gratis munkar, om än bara en åt gången. Jag betalade alltså 15 kronor för två munkar, i och med att jag hade en gratiskupong sedan tidigare, och fick dessutom 12 gratis munkar till! Hujeda mig, sockerlycka.
I fredags gick jag även ut och "klubbade" med en del andra utbytingar. På den första klubben var det dock förbjudet att dansa, så vi betalade 100 kronor i inträde för att sitta och försöka låta bli att gunga för mycket till dansmusiken medan vi smuttade på varsin drink. Sedan började jakten på ett nytt ställe - det visade sig (på klubben "Happy Cocks") att en lokal lag har förbjudit dans på klubbar. Snopna och aningen förfärade letade vi efter ett disco och fick en beskrivning till en hophop-klubb där man fick dansa. Så vi hängde större delen av natten på ett dansgolv á 90-tal (med discokula!) och DJs och cigarettrök, innan vi åt ett mål mat på en 24/7-restaurang i väntan på nästa buss hemåt. Vi kom hem vid 7 på morgonen och lördagen blev en slappdag med TV-serier och tvätt. Men jag gör saker, i alla fall!
Åh, jag har även börjat spela "Zelda: Phantom Hourglass". Det är jättemysigt!
Vid bussens ändstation hittade vi inte bara sharonfrukts- och kiwiträd utan även en väg upp till berget. Med galandet av arga tuppar och en bakgrundsscen bestående av enorma spindelnät med tillhörande spindlar samt fält med förfallna fågelskrämmor bådade vår vandring gott. Sedan började det. Smala stigar där det ibland fanns trappor, ibland bara rötter. Brant uppåt och knaggligt neråt. Efter en timmes intensiv vandring blev det picknicklunch på en bänk - teriyakiburgare och pannkaka för min del. 300 meter uppåt senare var vi äntligen på toppen! Vi kunde se toppen på alla närliggande berg samt, långt bort i fjärran, taket till vår sporthall. Segern firades med chokladbröd och vila. Nu återstod bara vandringen neråt igen! Eller?
Luften blev kallare medan vi gick neråt och benen skakade av ansträngning där vi snubblade fram. Då möter vi, helt oförhappandes, en av japansklärarna på skolan! Ingen av oss har honom som lärare, men vi har alla haft ett konversationstest med honom, OPI style. (Jag blev för övrigt "Intermediate High", en rätt smickrande grupp att tillhöra. Får se om jag kommit upp till "Advanced Beginner" på nästa test i mars!) Han har munskydd á en riktig japan och verkar inte besvärad av sin klättring. Efter lite artigt småprat går han uppåt och vi neråt. Men var var vi nu egentligen? Inte var det stället vi kom ifrån i vilket fall. Väl nere vid en större väg bestämde vi oss för att svänga höger och leta efter en buss. En busstation hittade vi inte, men däremot en liten affär! Ivriga att se om vi skulle bli bjudna på något och kunna fråga om vägen gick vi dit. Och ja, nog fick vi något att äta alltid! En gigantisk bit sötpotatis, kaffe (vatten för mig) samt varsin mandarin. Vi fick lyssna på hennes berättelser om sin son och hans barn som hon Skype:ar med varje vecka, köpte en påse mandariner och gav oss iväg enligt hennes instruktioner.
Efter en kortare promenad kom vi fram till ett tempel där vi hittade illaluktande frukt, fina löv och en enorm trappa. Raskt gick vi uppför och fick se bamburötter för första gången, intill altaret. Sedan var tanken att gå på templets toalett innan vi fortsatte - men vem kommer då, om inte läraren igen! Han är lite förvånad över att se oss, men ger oss varsin mandarin som han köpt "lite längre bort" (snälla tanten!) och vi tackar ödmjukt och tar emot. Vi har alltså fått 6 mandariner gratis vid det här laget. Sedan påpekar han att det är för långt att gå tillbaka till universitetet därifrån och cyklar till närbutiken för att fråga varifrån bussarna går. Visar sig att de går en gång i timmen lite längre bort och han lämnar oss. Vi går. Och går. Och går. Och tror inte att vi är på rätt väg men se, en buss! Som åker förbi oss. 5 minuter senare kommer vi till hållplatsen och inser att den går en gång i timmen på söndagar. Det är kallt. Vi är trötta. Och vi har ingen aning alls om riktigt var vi är någonstans. Men då! Ett ungt par med en stor bil som de agerar lokaltaxi med erbjuder oss skjuts tillbaka. Efter lite funderande tar vi tacksamt emot erbjudandet och får skjuts hela vägen tillbaka till universitetet - och ja, det var alldeles för långt för att man skulle kunna gå. Vi tackade dem så mycket och gav dem 2 mandariner innan vi utmattade gav oss av till våra respektive rum. Vilken dag, vilket äventyr och vilken mandarinmakt!
Övrigt roligt som har hänt? Jag fick det mest awesome paketet från Sverige igår med ingredienser till godsaker, choklad samt en stor flock med får. Det var fantastiskt. Jag fick även reda på att de kuponger jag fick vid invigningen av "Krispy Kreme" (det fantastiska donutstället) ger mig 12 gratis munkar, om än bara en åt gången. Jag betalade alltså 15 kronor för två munkar, i och med att jag hade en gratiskupong sedan tidigare, och fick dessutom 12 gratis munkar till! Hujeda mig, sockerlycka.
I fredags gick jag även ut och "klubbade" med en del andra utbytingar. På den första klubben var det dock förbjudet att dansa, så vi betalade 100 kronor i inträde för att sitta och försöka låta bli att gunga för mycket till dansmusiken medan vi smuttade på varsin drink. Sedan började jakten på ett nytt ställe - det visade sig (på klubben "Happy Cocks") att en lokal lag har förbjudit dans på klubbar. Snopna och aningen förfärade letade vi efter ett disco och fick en beskrivning till en hophop-klubb där man fick dansa. Så vi hängde större delen av natten på ett dansgolv á 90-tal (med discokula!) och DJs och cigarettrök, innan vi åt ett mål mat på en 24/7-restaurang i väntan på nästa buss hemåt. Vi kom hem vid 7 på morgonen och lördagen blev en slappdag med TV-serier och tvätt. Men jag gör saker, i alla fall!
Åh, jag har även börjat spela "Zelda: Phantom Hourglass". Det är jättemysigt!
Wednesday 9 November 2011
At the time of the Golden Seal
Nu har det gått ett tag sedan sist. Jag har haft relativt fullt upp hela tiden och har hittat på diverse galenskaper här i fjärran östern. Idag var jag till exempel ganska upptagen - i morse köpte jag och Maria flygbiljetter hem från Tokyo, även om vi inte fick sittplats på samma flyg. Efter en frukost bestående av gröt (länge sedan!) och flytande choklad (som inte var jättegod) begav vi oss in till sta'n. Vi handlade på billiga klädaffären Shimamura, jag hämtade ut mina nya glasögon (jag kan se saker!) och vi hann även gå lite vilse innan vi återvände hemåt. Där hade jag 40 minuter på mig att laga och äta lunch samt byta om till "bekväma kläder". I sporthallen hade tyskläraren nämligen en lektion i hur man dansar traditionell, japansk Noh-dans. Tyvärr så var han inget vidare som pedagog och det blev mest stelt och förvirrat. Därefter hade jag 15 minuter på mig att byta om än en gång, nu för att gå på "fest". "Festen" hade väldigt mycket CISV-känsla över sig. Vi höll lite presentationer om våra länder och några modiga sjöng a capella innan vi blev indelade i grupper med ett stort papper och en tuschpenna och ombads skriva ner vad som skulle förbättra våra liv här i bostadshuset. Jag fick ställa mig upp och presentera vår plansch, då vi var de enda som skrivit på engelska och japanerna inte vågade prata engelska inför folk. Det hela verkar dock ha resulterat i att jag blivit kändis! All pratar med mig och verkar plötsligt tycka väldigt bra om mig. Det känns som att jag har blivit accepterad in i deras samhälle på något vis och det är fint. Eller så är det, som Maria tror, bara på grund av mina nya glasögon.
I övrigt har jag tittat klart på "United States of Tara" och har ensamma kvällar börjat titta på "L Word". När Maria kommer förbi och snyltar belgiska tryfflar så trågglar vi oss igenom "The Misfits", som hittills är ganska sämpig. Idag åt jag även den kanske godaste munken i mitt liv på ett ställe som delar ut två kuponger för en gratis munk för varje man betalar för. Beroende, here I come! Åh, och jag har börjat läsa "Shogun". Den har redan varit mig till nytta och jag har fattat tycke för den.
I övrigt har jag tittat klart på "United States of Tara" och har ensamma kvällar börjat titta på "L Word". När Maria kommer förbi och snyltar belgiska tryfflar så trågglar vi oss igenom "The Misfits", som hittills är ganska sämpig. Idag åt jag även den kanske godaste munken i mitt liv på ett ställe som delar ut två kuponger för en gratis munk för varje man betalar för. Beroende, here I come! Åh, och jag har börjat läsa "Shogun". Den har redan varit mig till nytta och jag har fattat tycke för den.
Thursday 27 October 2011
Döden ibland oss
Jag är så sjukt glad och stolt just nu! Jag blev precis klar med min litteraturanalys av den andra novellen i Murakamis "After the Quake" och inser att jag lyckas stödja en av mina idéer fullständigt och att inte vet som helst hade lyckats med att ens hitta teorin i texten. Hade jag inte haft ont i foten hade jag hoppat runt ännu mer! Det känns så skönt och bra att veta att man är duktig på någonting. Vi får se vad de andra tycker på lektionen imorgon. Jag ser fram emot det.
Och nej, jag har inte bloggat på ett tag. Vet inte riktigt vad som hänt sedan sist. Jag har förlorat hoppet ännu mer för två av mina lärare, medan de andra har skjutit i status. Så det jämnar nog ut sig i längden. Jag har fått mitt japanska ID-kort så jag slipper gå runt med mitt pass hela tiden. Igår åt jag på ett äkta yatai, det vill säga småkök som man sätter upp som marknadsstånd på gatorna där man kan kliva in och äta ramen och gyoza, det vill säga nudlar och dumplings. Jag blev inte mätt, men kände att det ändå var värt att ha gjort det - de som har stånden nu får inte ge sitt till någon annan och inga nya får rätt att ställas upp. Så om några år kommer det inte finnas yatai i Fukuoka längre! Helgerån!
I övrigt tittar jag på "United States of Tara", men är inne på sista säsongen nu. Jag spelar väldigt mycket "Style Boutique", mitt ultimata favoritspel i DS-världen just nu. Jag är manager för en egen modebutik och på mindre än en vecka har jag låst upp nästan allting och är på god väg att få butiken att bli fyrstjärnig. Mina matchningsfärdigheter får äntligen utlopp! Det var svårt för dem tidigare, då jag är lite för snål i deras tycke. Jag har även bokat hotell i Tokyo! Det blir att fira nyår där. Vad får jag inte missa förutom Shibuya, Akihabara och Ghibli-museét?
Och nej, jag har inte bloggat på ett tag. Vet inte riktigt vad som hänt sedan sist. Jag har förlorat hoppet ännu mer för två av mina lärare, medan de andra har skjutit i status. Så det jämnar nog ut sig i längden. Jag har fått mitt japanska ID-kort så jag slipper gå runt med mitt pass hela tiden. Igår åt jag på ett äkta yatai, det vill säga småkök som man sätter upp som marknadsstånd på gatorna där man kan kliva in och äta ramen och gyoza, det vill säga nudlar och dumplings. Jag blev inte mätt, men kände att det ändå var värt att ha gjort det - de som har stånden nu får inte ge sitt till någon annan och inga nya får rätt att ställas upp. Så om några år kommer det inte finnas yatai i Fukuoka längre! Helgerån!
I övrigt tittar jag på "United States of Tara", men är inne på sista säsongen nu. Jag spelar väldigt mycket "Style Boutique", mitt ultimata favoritspel i DS-världen just nu. Jag är manager för en egen modebutik och på mindre än en vecka har jag låst upp nästan allting och är på god väg att få butiken att bli fyrstjärnig. Mina matchningsfärdigheter får äntligen utlopp! Det var svårt för dem tidigare, då jag är lite för snål i deras tycke. Jag har även bokat hotell i Tokyo! Det blir att fira nyår där. Vad får jag inte missa förutom Shibuya, Akihabara och Ghibli-museét?
Saturday 22 October 2011
Glasögondrömmen
I torsdags hände det rätt mycket. En av mina kära systrar fyllde 23 hela år, min farbror hade början till en rättegång i Etiopien och jag blev röntgad för mig veterligen första gången i mitt liv. Mina fötter gör sig väldigt bra på röntgenbilder, även om de envisas med att inte visa upp några frakturer. Så jag ska halta runt i 4,5 vecka till och hoppas att fotproblemet går över.
Igår försökte jag mig på att göra svenskliknande köttbullar. Runda blev de inte, men smaken var tillfredsställande. Jag pratade även mest (!) på Murakami-lektionen! Läraren tackade efteråt för mina kommentarer och verkade ha blivit genuint glad. Yay! Jag började även spela "Style Boutique" och känner redan av hur beroendeframkallande det kan bli.
Idag ska jag, Cajsa och Maria bussluffa runt med våra månadskort. Lagom sysselsättning för en ledsen fot och vädret ligger stadigt på soliga 21 grader, så det är inte alltför varmt. Imorgon ska jag träffa min värdfamilj, eller i vilket fall den relativt jämnåriga dottern i familjen, och titta på en "dome" samt gå på konstmuseum. Det blir nog trevligt. Jag har även hållit tal om Robert och köpt en ny väska, som är väldigt fin och praktisk.
Igår försökte jag mig på att göra svenskliknande köttbullar. Runda blev de inte, men smaken var tillfredsställande. Jag pratade även mest (!) på Murakami-lektionen! Läraren tackade efteråt för mina kommentarer och verkade ha blivit genuint glad. Yay! Jag började även spela "Style Boutique" och känner redan av hur beroendeframkallande det kan bli.
Idag ska jag, Cajsa och Maria bussluffa runt med våra månadskort. Lagom sysselsättning för en ledsen fot och vädret ligger stadigt på soliga 21 grader, så det är inte alltför varmt. Imorgon ska jag träffa min värdfamilj, eller i vilket fall den relativt jämnåriga dottern i familjen, och titta på en "dome" samt gå på konstmuseum. Det blir nog trevligt. Jag har även hållit tal om Robert och köpt en ny väska, som är väldigt fin och praktisk.
Tuesday 18 October 2011
En längtan efter det bekanta
Jag har nu köpt "Kanjisonomama" till DS, det billiga alternativet till en riktig elektronisk uppslagsbok. Det enda problemet är att det är skapat för japaner, så alla ord har inte engelska förklaringar. Men då det var 3000 kronor billigare och Cajsa klarade sig på det under andra året japanskpluggande i Lund så tänker jag ge det en stor, fet chans. Jag har även fått en av mina japanska rumskompisar att spela Super Mario för första gången - att vara Japan och aldrig ha spelat det! Hon tyckte att det var jätteroligt om än svårt och jag har erbjudit mig att låna ut min DSi till henne någon dag så att hon har bättre chanser att lyckas rädda Peach.
Filmlektionerna och Murakami-lektionerna är över förväntan bra. Vilket är tur, då vår lingvistiklärare varken kan prata eller skriva engelska. Förra veckan stavade hon years "yeras" på tavlan. Det var droppen som fick mitt hopp att helt rinna ut ur bägaren. Japansklektionerna är helt okej, men vikarien vi hade på kanjilektionen förra veckan var mycket bättre än vår ordinarie så det fick mig att avundas andras gräs.
I helgen blev det field trip för alla oss utbytingar. Det blev att gå upp tidigt på lördagen för att åka buss i flera timmar. Att få slappna av, vara asocial och lyssna på musik var dock himmelriket i mitt liv just då så jag kan inte klaga. Efter att ha ätit stor, traditionell japansk lunch vid ett pausställe som även hade en stor Ghibli-butik blev det att gå på museum. Kirishima Art Open-Air Museum var en riktigt häftig upplevelse, trots att utomhusutställningen blev lite mer ogästvänlig på grund av regnet. Kirishima betyder dimön och framåt slutet av vistelsen så låg det en tjock dimma över parken. Inomhusutställningen var mest excentrisk, men bjöd även på en fantastisk ljusshow med stämningsfull musik.
På kvällen blev vi tilldelade hotellrum i japansk stil med tatamimattor och pappersväggar samt futon att sova på. Jag delade rum med en JD Mate och 3 andra utbytingar och vi var ett trevligt gäng som drack thé vid det låga bordet innan vi gav oss av till middagen. Denna var om möjligt ännu mer överdådig än lunchen, med egna små stekhällar och grytor där man fick laga till maten lite som man ville. Efter middagen bröt jag karaokeisen och skränandet höll på en lång tid innan festen var slut och jag smög mig ner till en japansk varm källa där jag satt i det varma vattnet och insåg hur extremt dålig syn jag har. Utan glasögon känner jag inte igen folk på 1 meters avstånd. Jag tror att jag illa kvickt borde bege mig iväg att köpa nya glasögon då jag inte ens med dem på kan läsa medelstor text på 5 meters avstånd. Tydligen är glasögon billigt här, så jag hoppas på det.
Bussen gick från hotellet vid 8 följande morgon. Vi åkte till Kirishima akvarium, där de förutom fiskar och uttrar även hade en elektrisk ål (läskig!) och en delfinshow. Showen var dock väldigt olik de som man ser på Kolmården - jag var beredd på hög musik och discohopp genom ringar, men istället fick vi en grundlektion i hur delfiner föder barn och diar samt så fick se delfinernas slidor i närbild. På kvällen surfade jag in på Kolmårdens hemsida och har en stor lust att åka dit. Det är lite långt just nu, dock. Efter akvariet och flera timmars bussresa kom vi fram till Kumamotos slott. Det påminde rätt mycket om Osaka slott med sina utställningar och trappor. Vi kom hem från äventyret två timmar senare än planerat och vrålhungriga (men ja, vi fick japansk lunch också). Jag gick till närhandeln med tyskarna för att köpa frukost och middag så nu har jag en extremt god frukost att se fram emot!
Annat som hänt är att jag sedan badmintonen förra tisdagen har extremt ont i vänstra foten och har haltat i några dagar nu. Jag tror inte att det är något seriöst, men har mailat min sjukgymnast och frågat om det var samma fot jag hade problem med i våras. Det är så svårt att komma ihåg var man hade ont när det har gått över! Min lundaförsäkring har även sagt att kostnaden för besöket går på försäkringen, så de borde betala de 30% som inte betalas av min Japanese National Health Insurance. Så nu har jag en tid hos någon holländsk, engelsktalande doktor på torsdag. I övrigt har jag börjat titta på "United States of Tara" och tycker att den är bra.
Filmlektionerna och Murakami-lektionerna är över förväntan bra. Vilket är tur, då vår lingvistiklärare varken kan prata eller skriva engelska. Förra veckan stavade hon years "yeras" på tavlan. Det var droppen som fick mitt hopp att helt rinna ut ur bägaren. Japansklektionerna är helt okej, men vikarien vi hade på kanjilektionen förra veckan var mycket bättre än vår ordinarie så det fick mig att avundas andras gräs.
I helgen blev det field trip för alla oss utbytingar. Det blev att gå upp tidigt på lördagen för att åka buss i flera timmar. Att få slappna av, vara asocial och lyssna på musik var dock himmelriket i mitt liv just då så jag kan inte klaga. Efter att ha ätit stor, traditionell japansk lunch vid ett pausställe som även hade en stor Ghibli-butik blev det att gå på museum. Kirishima Art Open-Air Museum var en riktigt häftig upplevelse, trots att utomhusutställningen blev lite mer ogästvänlig på grund av regnet. Kirishima betyder dimön och framåt slutet av vistelsen så låg det en tjock dimma över parken. Inomhusutställningen var mest excentrisk, men bjöd även på en fantastisk ljusshow med stämningsfull musik.
På kvällen blev vi tilldelade hotellrum i japansk stil med tatamimattor och pappersväggar samt futon att sova på. Jag delade rum med en JD Mate och 3 andra utbytingar och vi var ett trevligt gäng som drack thé vid det låga bordet innan vi gav oss av till middagen. Denna var om möjligt ännu mer överdådig än lunchen, med egna små stekhällar och grytor där man fick laga till maten lite som man ville. Efter middagen bröt jag karaokeisen och skränandet höll på en lång tid innan festen var slut och jag smög mig ner till en japansk varm källa där jag satt i det varma vattnet och insåg hur extremt dålig syn jag har. Utan glasögon känner jag inte igen folk på 1 meters avstånd. Jag tror att jag illa kvickt borde bege mig iväg att köpa nya glasögon då jag inte ens med dem på kan läsa medelstor text på 5 meters avstånd. Tydligen är glasögon billigt här, så jag hoppas på det.
Bussen gick från hotellet vid 8 följande morgon. Vi åkte till Kirishima akvarium, där de förutom fiskar och uttrar även hade en elektrisk ål (läskig!) och en delfinshow. Showen var dock väldigt olik de som man ser på Kolmården - jag var beredd på hög musik och discohopp genom ringar, men istället fick vi en grundlektion i hur delfiner föder barn och diar samt så fick se delfinernas slidor i närbild. På kvällen surfade jag in på Kolmårdens hemsida och har en stor lust att åka dit. Det är lite långt just nu, dock. Efter akvariet och flera timmars bussresa kom vi fram till Kumamotos slott. Det påminde rätt mycket om Osaka slott med sina utställningar och trappor. Vi kom hem från äventyret två timmar senare än planerat och vrålhungriga (men ja, vi fick japansk lunch också). Jag gick till närhandeln med tyskarna för att köpa frukost och middag så nu har jag en extremt god frukost att se fram emot!
Annat som hänt är att jag sedan badmintonen förra tisdagen har extremt ont i vänstra foten och har haltat i några dagar nu. Jag tror inte att det är något seriöst, men har mailat min sjukgymnast och frågat om det var samma fot jag hade problem med i våras. Det är så svårt att komma ihåg var man hade ont när det har gått över! Min lundaförsäkring har även sagt att kostnaden för besöket går på försäkringen, så de borde betala de 30% som inte betalas av min Japanese National Health Insurance. Så nu har jag en tid hos någon holländsk, engelsktalande doktor på torsdag. I övrigt har jag börjat titta på "United States of Tara" och tycker att den är bra.
Sunday 9 October 2011
Nöjd sushisuck
Nu har det gått en vecka sedan jag bloggade sist och mycket har hunnit hända på den lilla överbefolkade ö som numera är mitt hem. Framförallt så har lektionerna börjat på allvar - men "på allvar" kanske är ett lite för tungt sätt att uttrycka på det. Min vecka ser ut som så att jag har lektioner måndag förmiddag, tisdag eftermiddag samt torsdag och fredag för- och eftermiddag. Jag slutar dock vid 14.30 under torsdag och fredag och all annan tid är jag ledig. Detta har lett till att jag har insett hur brutalt skönt det är att inte ha ett extraknäck. Så mycket man slipper! Tankar på jobb, chefer som ringer, planerade kvällar med OB-tillägg.. Jag kan äta godis och titta på "Scrubs", eller varför inte äta godis och läsa en god bok! Kort sagt: jag njuter av livet och håller på att bli småtjock.
Jag har även skaffar mig en japansk mobiltelefon med kontantkort, varifrån jag kan maila gratis. Så det är numera det officiellt lättaste sättet att få kontakt med mig på här i fjärran östern. Jag har även hunnit bli mycket ledsen av att inte kunna gå med i klubben som sysslar med japanskt bågskytte - jag stannar ju bara i ett halvår och det tar visst 4-5 månader innan man ens får hålla i en båge. Fram till dess är det posering och mental träning som gäller. Att betala runt 3000 kronor för full utrustning och sedan inte få skjuta en enda pil innan man åker känns lite ovärt, så jag avstår från att gå med. Däremot funderar jag på att gå med i badmintonklubben, eller i alla fall gå dit och träna lite då och då. Det var roligt när jag provade det i torsdags.
Igår var jag på lyktfestival i närområdet. Jag fick på mig min yukata (med mycket stress och stort besvär!) och geta-stapplade iväg mot stationen tillsammans med de andra utbytesstudenterna. Där fanns det flera hundra papperslyktor uppställda. Vi njöt av kolapopcorn och uppmärksamhet innan det var dags att börja tända. Vi fick varsin gaständare och många fina bilder. Det fanns en liten scen där små okända band uppträdda, en japansk ung man med ett sår i halsen som varit med om en motorcykelolycka och ville få oss att vara med i en enkät, samt en gammal gubbe som hyllade min och Cajsas längd och våra höga näsor. Han spillde öl på min och lyckades efter många försök nudda den. Vi blev inbjudna till nästa helgs festival, där han lovade att bjuda oss på något gott när han kände igen våra näsor. Vi kan tyvärr inte närvara då vi har en field trip, men ändå.
Imorgon är vi lediga, då detta är årets sista tredagarshelg. Idag så for jag, Maria och Cajsa iväg med min JD-Mate Momo samt hennes kompisar Shio och Minori till Fukuoka. Där hann vi med mycket roligt! Vi tog purikura (såklart), handlade billiga accessoarer, tittade på ett känt tempel där vi fick en spådom om vår framtid, gick till en billig klädaffär samt åt kaitensushi (rullbandssushi) igen. Det var den tredje gången den här veckan, men gott ändå. Jag har under dagen även handlat saker. Och jag som brukar kalla mig antikonsumist! Jag har införskaffat ett par gympaskor, så att jag kan spela badminton. Jag har även köpt en långärmad, småsöt tröja samt en klassisk japansk sådan: en tröja med Paris-motiv och konstig engelska. Men engelskan är grammatiskt korrekt och tröjan har många små knappar, så jag kunde inte motstå den! Dessutom fick man med ett par hängslen.
Så, det är väl så jag har det just nu antar jag. Läser "Gormenghast", träffar folk och har det mysigt. Njuter av att inte vara stressad, gör mina få läxor i godan ro. Funderar seriöst på att vara med på ett brevlajv, då tiden verkar tillåta det. Lär känna folk bättre och lär mig nästan lika många japanska namn som jag glömmer bort. Pratar med Palme på Skype emellanåt och fastnar på melodin som spelas när det är grönt på japanska övergångsställen i innersta'n. Jag har det bra, helt enkelt.
Jag har även skaffar mig en japansk mobiltelefon med kontantkort, varifrån jag kan maila gratis. Så det är numera det officiellt lättaste sättet att få kontakt med mig på här i fjärran östern. Jag har även hunnit bli mycket ledsen av att inte kunna gå med i klubben som sysslar med japanskt bågskytte - jag stannar ju bara i ett halvår och det tar visst 4-5 månader innan man ens får hålla i en båge. Fram till dess är det posering och mental träning som gäller. Att betala runt 3000 kronor för full utrustning och sedan inte få skjuta en enda pil innan man åker känns lite ovärt, så jag avstår från att gå med. Däremot funderar jag på att gå med i badmintonklubben, eller i alla fall gå dit och träna lite då och då. Det var roligt när jag provade det i torsdags.
Igår var jag på lyktfestival i närområdet. Jag fick på mig min yukata (med mycket stress och stort besvär!) och geta-stapplade iväg mot stationen tillsammans med de andra utbytesstudenterna. Där fanns det flera hundra papperslyktor uppställda. Vi njöt av kolapopcorn och uppmärksamhet innan det var dags att börja tända. Vi fick varsin gaständare och många fina bilder. Det fanns en liten scen där små okända band uppträdda, en japansk ung man med ett sår i halsen som varit med om en motorcykelolycka och ville få oss att vara med i en enkät, samt en gammal gubbe som hyllade min och Cajsas längd och våra höga näsor. Han spillde öl på min och lyckades efter många försök nudda den. Vi blev inbjudna till nästa helgs festival, där han lovade att bjuda oss på något gott när han kände igen våra näsor. Vi kan tyvärr inte närvara då vi har en field trip, men ändå.
Imorgon är vi lediga, då detta är årets sista tredagarshelg. Idag så for jag, Maria och Cajsa iväg med min JD-Mate Momo samt hennes kompisar Shio och Minori till Fukuoka. Där hann vi med mycket roligt! Vi tog purikura (såklart), handlade billiga accessoarer, tittade på ett känt tempel där vi fick en spådom om vår framtid, gick till en billig klädaffär samt åt kaitensushi (rullbandssushi) igen. Det var den tredje gången den här veckan, men gott ändå. Jag har under dagen även handlat saker. Och jag som brukar kalla mig antikonsumist! Jag har införskaffat ett par gympaskor, så att jag kan spela badminton. Jag har även köpt en långärmad, småsöt tröja samt en klassisk japansk sådan: en tröja med Paris-motiv och konstig engelska. Men engelskan är grammatiskt korrekt och tröjan har många små knappar, så jag kunde inte motstå den! Dessutom fick man med ett par hängslen.
Så, det är väl så jag har det just nu antar jag. Läser "Gormenghast", träffar folk och har det mysigt. Njuter av att inte vara stressad, gör mina få läxor i godan ro. Funderar seriöst på att vara med på ett brevlajv, då tiden verkar tillåta det. Lär känna folk bättre och lär mig nästan lika många japanska namn som jag glömmer bort. Pratar med Palme på Skype emellanåt och fastnar på melodin som spelas när det är grönt på japanska övergångsställen i innersta'n. Jag har det bra, helt enkelt.
Sunday 2 October 2011
Gäspande molnighet
I helgen så åkte alla WJCs utbytesstudenter med några av våra JD Mates till ett konferenscenter med sportinriktning som heter Global Arena och ligger 45 minuter bort med buss. Där åt vi först en god middag där jag lyckades äta spaghetti bolognese med ätpinnar utan att spilla alltför mycket (jag blir sakta bättre!). Sedan installerade vi oss i våningssängar i två stora rum. Därefter hade vi ett Japanese placement test för att se vilken nivå vi skulle hamna på under terminen. Nästa dag så fick vi reda på att jag hamnat på nivå 3 av 4, tillsammans med båda de andra svenska utbytesstudenterna. Det känns praktiskt, då man i steg 1 och 2 använder exakt samma textböcker (Genki) som vi använde under vår tid i Lund. Provet tog dock 2 timmar och var fullproppat med kanji, så jag blev såpass trött i huvudet efteråt att jag behövde köpa choklad.
På kvällen fick vi fylla i papper där vi ansökte om japanskt bankkonto. På dessa formulär behövde vi skriva vår adress med kanji, vilket visade sig vara ganska tidskrävande och nervöst. Jag ska även försöka få plats med mitt mellannamn på alla papper eftersom det står med i passet - det blir mycket improviserande och skrivande utanför rutorna kan jag säga. Imorgon ska vi åka till banken och visa upp oss IRL. Efter allmän information om livet i Fukuoka så skulle vi leka lekar. Det var en version av den kända leken "Fruktsallad" där personen i mitten säger vilken kategori av flickor som hysteriskt skrikande ska springa över golvet till en ny stol. Det tärde på öronen och blev änmer skrämmande när man såg hur många som sprang för att de hade högklackat på sig. Flickorna här är väldigt feminina och agerar mycket typiskt kvinnligt för det mesta. Det känns lite konstigt att vara en del av den gruppen.
På kvällen fick vi även, efter att ha övat på sjunga sången "Cherry" i en timme, bada i ett japanskt bad! Det blev att näcka, duscha på en liten plastpall framför en spegel och sedan klättra ner i ett nästan för varmt bad. Jag klarade av värmen i runt 10 minuter innan jag, röd som en rädisa och yr i huvudet, tog mig upp igen. Om två veckor ska vi åka på field trip söderut och bada i en äkta onsen, det vill säga varm källa. Jag hoppas att det är mer som Snusmumriken och Titioo än som kokande, obarmhärtigt varmt pastavatten.
Jag har även fått reda på vilka kurser jag kan välja mellan och ska ha valt dem den 24 oktober. Mitt sikte är inställt på analysering av Haruki Murakamis noveller och av japansk film från 1980-talet och framåt. De kräver dock class participation, då detta utgör upp till 50% av betyget. Det är de mest intressanta kurserna, men jag har aldrig varit bra på att faktiskt räcka upp handen och diskutera saker i klassrum. Någon gång har jag ju tänkt ändra på det, särskilt innan jag börjar plugga juridik i höst, men jag vet inte om jag är redo ännu. Det visste jag inte när jag bestämde att jag skulle göra det före gymnasiet, eller när jag gjorde detsamma före universitetet. Kanske är det dags att ta tjuren vid hornen och sprida mina åsikter, men det är så ovant och obekvämt att tala inför stora grupper av människor. Varför skulle de vilja lyssna på mina idéer när de säkert tänker samma sak själva?
Så jag grunnar vidare. Köpte anteckningsblock idag och en blyertspenna, så är redo för skolstarten imorgon. Även ätit kaitensushi, rullbandssushi, men vi vann ingenting i deras lotteri. Tittat runt i stadskärnan Tenjin igen, men vår budget är megatight den här månaden och jag avhöll mig från att köpa fina fickur och pins med noter på. Pratade med Palme på Skype (alltför) tidigt imorse - han har preliminärbokat flygbiljetter hit över jul och nyår. Vi får se om planet var fullt eller inte, men komma hit tänkte han. Det kommer bli trevligt.
Nu ska jag på bostadshusets välkomstfest. Jag hoppas att där serveras mat, för festen krockade med mina rumskompisars välkomstfest för mig. Förhoppningsvis lagar de mat till mig i veckan istället. 'Til next time!
På kvällen fick vi fylla i papper där vi ansökte om japanskt bankkonto. På dessa formulär behövde vi skriva vår adress med kanji, vilket visade sig vara ganska tidskrävande och nervöst. Jag ska även försöka få plats med mitt mellannamn på alla papper eftersom det står med i passet - det blir mycket improviserande och skrivande utanför rutorna kan jag säga. Imorgon ska vi åka till banken och visa upp oss IRL. Efter allmän information om livet i Fukuoka så skulle vi leka lekar. Det var en version av den kända leken "Fruktsallad" där personen i mitten säger vilken kategori av flickor som hysteriskt skrikande ska springa över golvet till en ny stol. Det tärde på öronen och blev änmer skrämmande när man såg hur många som sprang för att de hade högklackat på sig. Flickorna här är väldigt feminina och agerar mycket typiskt kvinnligt för det mesta. Det känns lite konstigt att vara en del av den gruppen.
På kvällen fick vi även, efter att ha övat på sjunga sången "Cherry" i en timme, bada i ett japanskt bad! Det blev att näcka, duscha på en liten plastpall framför en spegel och sedan klättra ner i ett nästan för varmt bad. Jag klarade av värmen i runt 10 minuter innan jag, röd som en rädisa och yr i huvudet, tog mig upp igen. Om två veckor ska vi åka på field trip söderut och bada i en äkta onsen, det vill säga varm källa. Jag hoppas att det är mer som Snusmumriken och Titioo än som kokande, obarmhärtigt varmt pastavatten.
Jag har även fått reda på vilka kurser jag kan välja mellan och ska ha valt dem den 24 oktober. Mitt sikte är inställt på analysering av Haruki Murakamis noveller och av japansk film från 1980-talet och framåt. De kräver dock class participation, då detta utgör upp till 50% av betyget. Det är de mest intressanta kurserna, men jag har aldrig varit bra på att faktiskt räcka upp handen och diskutera saker i klassrum. Någon gång har jag ju tänkt ändra på det, särskilt innan jag börjar plugga juridik i höst, men jag vet inte om jag är redo ännu. Det visste jag inte när jag bestämde att jag skulle göra det före gymnasiet, eller när jag gjorde detsamma före universitetet. Kanske är det dags att ta tjuren vid hornen och sprida mina åsikter, men det är så ovant och obekvämt att tala inför stora grupper av människor. Varför skulle de vilja lyssna på mina idéer när de säkert tänker samma sak själva?
Så jag grunnar vidare. Köpte anteckningsblock idag och en blyertspenna, så är redo för skolstarten imorgon. Även ätit kaitensushi, rullbandssushi, men vi vann ingenting i deras lotteri. Tittat runt i stadskärnan Tenjin igen, men vår budget är megatight den här månaden och jag avhöll mig från att köpa fina fickur och pins med noter på. Pratade med Palme på Skype (alltför) tidigt imorse - han har preliminärbokat flygbiljetter hit över jul och nyår. Vi får se om planet var fullt eller inte, men komma hit tänkte han. Det kommer bli trevligt.
Nu ska jag på bostadshusets välkomstfest. Jag hoppas att där serveras mat, för festen krockade med mina rumskompisars välkomstfest för mig. Förhoppningsvis lagar de mat till mig i veckan istället. 'Til next time!
Wednesday 28 September 2011
The Joy of Simplicity
Nu har jag anlänt till Fukuoka och till rummet där jag ska bo under resten av min tid här. Här är det varmt med strålande sol och tydligen nära till havet - jag har än så länge bara sett det på avstånd. Rummet är definitivt till belåtenhet, särskilt efter att ha köpt en tjockiskudde till sängen. Här finns snabbt internet, balkong, garderob och en hel massa yta. Huset är bara ett år gammalt så allting är jättemodernt och fräscht. Jag delar badrum och kök med tre stycken 18-åriga japanskor, även om bara två har visat sig hittills. Jag gör mitt bästa för att prata med dem men de är så fruktansvärt blyga! Efter att ha fått en donut från tjejen som jag pratat mest med idag så fick hon dock en svensk souvenir (gotlandsfår!) så man får hoppas att ryktet sprider sig och de andra också inser att det finns minst en bra anledning att lära känna mig!
Vi kom fram hit igår och fick nyckel, studentkort, passerkort och ett tjockt kuvert. Vi fick även sängkläder, täcke och madrass. Sedan bar det av till en annan stadsdel för att skaffa alien registration cards och national health insurance - det vill säga en hel del byråkrati! Vi tre svenskar och fyra vietnameser klarade oss dock igenom alla papper och återvände efter en tur till mataffären. Nu har jag ketchup, makaroner och korv. En sådan tur trodde jag inte att jag skulle ha! Men mina förväntningar på korven är rätt låga och ännu har jag inget salt till pastan.
Idag väcktes jag av ett meddelande på japanska som jag senare fick reda på var information om att brandlarmet skulle testas under dagen. Jag duschade med kallvatten, då jag inte fick igång varmvattnet. Övade sedan lite kanji och skrev brev innan jag mötte Cajsa och Maria i lobbyn och vi tog kopior på våra pass innan vi åkte in till stadskärnan. Där handlade jag galgar och sax samt tog purikura, för sådant där är bra att ha.
Jag har nu träffat 4 vietnameser och 4 indoneser. Det har lett till att jag redan kan namnet på 8 av 18 internationella studenter! Detta inklusive mig själv, men ändå. En rumskompis och 10 medstudenter more to go! Har även fått mail från min JD-Mate som ska hjälpa mig med allt det praktiska och hon verkar vara jättesnäll. Jag har höga förhoppningar på tiden här och är glad att det redan har börjat!
*här dröjer det cirka 15 minuter*
Det ringde på dörren och där var besök! En thailändare som heter Marita kom och hälsade på med sjögräs från Korea så jag bjöd in henne och vi satt och pratade vid köksbordet ett tag. Ibland är livet härligt okomplicerat!
Vi kom fram hit igår och fick nyckel, studentkort, passerkort och ett tjockt kuvert. Vi fick även sängkläder, täcke och madrass. Sedan bar det av till en annan stadsdel för att skaffa alien registration cards och national health insurance - det vill säga en hel del byråkrati! Vi tre svenskar och fyra vietnameser klarade oss dock igenom alla papper och återvände efter en tur till mataffären. Nu har jag ketchup, makaroner och korv. En sådan tur trodde jag inte att jag skulle ha! Men mina förväntningar på korven är rätt låga och ännu har jag inget salt till pastan.
Idag väcktes jag av ett meddelande på japanska som jag senare fick reda på var information om att brandlarmet skulle testas under dagen. Jag duschade med kallvatten, då jag inte fick igång varmvattnet. Övade sedan lite kanji och skrev brev innan jag mötte Cajsa och Maria i lobbyn och vi tog kopior på våra pass innan vi åkte in till stadskärnan. Där handlade jag galgar och sax samt tog purikura, för sådant där är bra att ha.
Jag har nu träffat 4 vietnameser och 4 indoneser. Det har lett till att jag redan kan namnet på 8 av 18 internationella studenter! Detta inklusive mig själv, men ändå. En rumskompis och 10 medstudenter more to go! Har även fått mail från min JD-Mate som ska hjälpa mig med allt det praktiska och hon verkar vara jättesnäll. Jag har höga förhoppningar på tiden här och är glad att det redan har börjat!
*här dröjer det cirka 15 minuter*
Det ringde på dörren och där var besök! En thailändare som heter Marita kom och hälsade på med sjögräs från Korea så jag bjöd in henne och vi satt och pratade vid köksbordet ett tag. Ibland är livet härligt okomplicerat!
Sunday 25 September 2011
Skuggor av liv
Tre sekunder av vitt ljus följda av öronbedövande tystnad. Stank av bränt hår. Flygande glassplitter. Fruktansvärd hetta. Smält hud, varande fingrar och en obarmhärtig törst. Synliga ben, klibbande klädtrasor. Ett öde landskap, kroppar i floden. Rop som hörs överallt utan att man kan hjälpa. Ett fallande regn färgat svart. En ödelagd stad, förstörda liv. 140 000 av 350 000, de flesta ungdomar som var utomhus. De flesta aldrig identifierade. En rädsla som aldrig försvinner. Splitter som växer ut ur kroppen flera år senare. En ensamhet och en hopplöshet. En oro och en önskan. Aldrig igen. Ingen mer.
Ja, just det, vi var på Hiroshima Peace Memorial Museum idag. Det påminde mig om varför jag är emot kärnvapen.
Ja, just det, vi var på Hiroshima Peace Memorial Museum idag. Det påminde mig om varför jag är emot kärnvapen.
Wednesday 21 September 2011
Maiko-jakt
Idag har vi snoozat i en timme, trötta i ben efter vandringar och tjocka i magarna efter gårdagens kakbuffé på Sweets Paradise. Det var en underbar upplevelse, då man under 1,5 timme fick klämma i sig så mycket mat och godsaker man kunde i en rosaröd hjärtmiljö. Det blev en halv tallrik god pasta, en fjärdedel broccoli (grönsaker är jättedyrt i Japan!) och andra fjärdedelen pyttesmå körsbärstomater. Sedan började det roliga: otaliga små fyrkantiga bakelser, bananslem, tårtor, kakor, popcorn, mjukglass! Vi tog det säkra före det mindre så och vandrade runt lite i butikerna (som säljer almanackor med kalorikartor och näsporsplåster) innan vi tog oss upp på taket av det sju våningar höga shoppingcentret för att åka i deras röda pariserhjul med en väldigt fin och neonig nightview över Osaka.
I söndags åkte vi till Yamashina efter att ha ätit mina sista chocopan. Där träffade vi Rumiko och Mitsuya och tog tunnelbanan till centrala Kyoto. Till lunch blev det en stor bricka med japansk mat - bland annat fyra stycken runda, pastellfärgade bollar som visade sig vara olika ostar, en sushibit gömd i ett blad, grönsaker i en rosa äggkopp samt restaurangens specialitet: en uppvärmd skål där vi fick göra vår egen tofu genom att hälla i pyttelite vatten, blanda med en sked, vänta tre minuter och sedan börja fiska upp grötliknande slemklumpar som vi sedan doppade i en vinägerblandning. Skumt, men inte helt fel och framförallt inte det värsta som serverades där.
Sedan bar det av till ett tempel på toppen av en gigantisk kulle. Där hade man fin utsikt och dåliga odds att klara av att blundande gå tjugo meter mellan två specifika stenar utan att stöta in i folk, vilket var lite sorgligt då man i så fall skulle finna den stora kärleken. Vi safe:ade genom att hälla lite vatten på en sten och buga oss, så jag kommer tydligen ha tur med kärleken i alla fall. Den lates way out! De hade även en helig källa av något slag - efter att ha köat i tio minuter så fick man ta en metallkopp-på-pinne och fånga en helig vattenstråle. Vattnet kunde man sedan tvätta händerna med och dricka. Koppen lämnades sedan tillbaka till ultraviolett bakteriedödande strålning. Spännande blandning av historiska platser och ny teknik, Japan.
I den delen av Kyoto gick det runt många unga tjejer med yukata, en trekvartsärmad sommarkimono, och en del med riktiga kimonos. En del var till och med sminkade som maikos, det vill säga geishas in training, men vi fick lära oss skillnaden mellan dessa. För det första så vägrar riktiga maikos att vara med på bild medan turistmaikos gärna posar med dig, för det andra så sminkar sig riktiga maikos till sent på kvällen. På grund av detta senare faktum så smög vi runt i mörka små gränder i Kyoto på maiko-jakt. Jag kände mig som någon från Crouching Tiger Hidden Dragon där jag med lågmäld röst smög runt i smala, träomringade gränder och kikade in i alla fönster vi gick förbi. Vi hittade dock ingen maiko. Men, och detta är ett stort men, jag köpte mig en egen yukata! Det var ett billigt paketpris och eftersom yukatasäsongen snart är över så är det inte garanterat att jag kan skaffa en i Fukuoka, så jag har gått runt i en ljusgul yukata med röd obi (magbälte), geta (japanska träskor) och en matchande handväska.
Efter att söndag kväll ha stressöverlämnat våra presenter till Rumiko och Matsuya när de skulle kliva på sitt tåg så var vi lämnade till vårt öde. Vi har gått till Shinsaibashi, Osakas största shoppinggata, där vi tog purikura (jag älskar det!) och vunnit en solfjäder i en arkadhall. Jag handlade även japanska DS-spelet "Ninokuni", som är ett samarbete mellan Ghibli och Level-5, begagnat för en billig penning. Och en jättefin ljusblå tvådelad klänning på Bodyline.
Igår hann vi förutom Sweets Paradise och pariserhjul även med att gå på Osakas akvarium Kayukan och titta på söta djur, skrämmande fiskar och gigantiska krabbor. Jag hann även prata med Palme på Skype, vilket var awesome men gjorde att jag började tänka på Sverige och vad jag lämnat bakom mig igen. Det var dock mer en kontemplativ än ångerfull tankegång och jag är fortfarande glad att vara här. Idag ska vi leta mobiltelefoner och ta mer purikura. Dags att försöka lista ut hur man sätter på sig lösögonfransar på bästa sätt - 'til next time!
I söndags åkte vi till Yamashina efter att ha ätit mina sista chocopan. Där träffade vi Rumiko och Mitsuya och tog tunnelbanan till centrala Kyoto. Till lunch blev det en stor bricka med japansk mat - bland annat fyra stycken runda, pastellfärgade bollar som visade sig vara olika ostar, en sushibit gömd i ett blad, grönsaker i en rosa äggkopp samt restaurangens specialitet: en uppvärmd skål där vi fick göra vår egen tofu genom att hälla i pyttelite vatten, blanda med en sked, vänta tre minuter och sedan börja fiska upp grötliknande slemklumpar som vi sedan doppade i en vinägerblandning. Skumt, men inte helt fel och framförallt inte det värsta som serverades där.
Sedan bar det av till ett tempel på toppen av en gigantisk kulle. Där hade man fin utsikt och dåliga odds att klara av att blundande gå tjugo meter mellan två specifika stenar utan att stöta in i folk, vilket var lite sorgligt då man i så fall skulle finna den stora kärleken. Vi safe:ade genom att hälla lite vatten på en sten och buga oss, så jag kommer tydligen ha tur med kärleken i alla fall. Den lates way out! De hade även en helig källa av något slag - efter att ha köat i tio minuter så fick man ta en metallkopp-på-pinne och fånga en helig vattenstråle. Vattnet kunde man sedan tvätta händerna med och dricka. Koppen lämnades sedan tillbaka till ultraviolett bakteriedödande strålning. Spännande blandning av historiska platser och ny teknik, Japan.
I den delen av Kyoto gick det runt många unga tjejer med yukata, en trekvartsärmad sommarkimono, och en del med riktiga kimonos. En del var till och med sminkade som maikos, det vill säga geishas in training, men vi fick lära oss skillnaden mellan dessa. För det första så vägrar riktiga maikos att vara med på bild medan turistmaikos gärna posar med dig, för det andra så sminkar sig riktiga maikos till sent på kvällen. På grund av detta senare faktum så smög vi runt i mörka små gränder i Kyoto på maiko-jakt. Jag kände mig som någon från Crouching Tiger Hidden Dragon där jag med lågmäld röst smög runt i smala, träomringade gränder och kikade in i alla fönster vi gick förbi. Vi hittade dock ingen maiko. Men, och detta är ett stort men, jag köpte mig en egen yukata! Det var ett billigt paketpris och eftersom yukatasäsongen snart är över så är det inte garanterat att jag kan skaffa en i Fukuoka, så jag har gått runt i en ljusgul yukata med röd obi (magbälte), geta (japanska träskor) och en matchande handväska.
Efter att söndag kväll ha stressöverlämnat våra presenter till Rumiko och Matsuya när de skulle kliva på sitt tåg så var vi lämnade till vårt öde. Vi har gått till Shinsaibashi, Osakas största shoppinggata, där vi tog purikura (jag älskar det!) och vunnit en solfjäder i en arkadhall. Jag handlade även japanska DS-spelet "Ninokuni", som är ett samarbete mellan Ghibli och Level-5, begagnat för en billig penning. Och en jättefin ljusblå tvådelad klänning på Bodyline.
Igår hann vi förutom Sweets Paradise och pariserhjul även med att gå på Osakas akvarium Kayukan och titta på söta djur, skrämmande fiskar och gigantiska krabbor. Jag hann även prata med Palme på Skype, vilket var awesome men gjorde att jag började tänka på Sverige och vad jag lämnat bakom mig igen. Det var dock mer en kontemplativ än ångerfull tankegång och jag är fortfarande glad att vara här. Idag ska vi leta mobiltelefoner och ta mer purikura. Dags att försöka lista ut hur man sätter på sig lösögonfransar på bästa sätt - 'til next time!
Saturday 17 September 2011
Hidarigawa wa raion desu
Jag tror knappt själv att det här är min andra dag i Osaka. Jag har hunnit med så mycket under den korta tid som jag har varit här att det liksom inte riktigt vill få plats mellan öronen på mig. Jag har kommit fram till vilka tre saker man ska satsa på om man som japan vill sälja saker till mig, att kendoträning i Japan låter extremt hotfullt och komiskt på samma gång, att Kyoto är vackert, onigiri jättepraktiskt och att vissa japaner är ekonomiskt övergenerösa.
Vill man sälja in något hos mig så ska man använda ett av följande saker: kanjitecknet för ko (fick mig att köpa tvål), katakanatecknen för miruku (mjölk, bröd) eller choco (choco-pan). På grund av detta så bestod min första frukost i Osaka av just mjölkbröd, chokladbröd, yoghurt och mjölk. Inte så illa pissat, skulle jag vilja hävda, och gör det även!
När jag och Maria tog oss en promenad till Osakas slott igår (för att vi inte fick lägga oss före 18 för att kunna komma i fas med tiden här) så träffade vi på en märklig gammal japansk gubbe. Han hade en cykel som han snabbt ställde ifrån sig när han såg oss och svettskakade hand med oss överentusiastiskt medan han undrade var vi kom ifrån. Sueeden, Finrando kom svaren och han skuttade nästan högt av glädje. Sedan bad han två andra turister (kanske kanadensare, eftersom de hade Europa-motiv på tröjorna) att ta ett kort på honom med oss på var sin sida. Vi gick med på detta och lät honom skaka hand igen (fast svetten redan överförts till min, så det var inte lika obehagligt) och så vinglade han därifrån. Allting ackompanjerades av ljudet från dojon vi stod framför - det lär som arga, upphetsade katter med ångest. Typ. Jag försökte spela in ljudet på min MP3 för att kunna använda på skräcklajv, men det var dessvärre svårfångat.
Idag var vi i Kyoto hela dagen med Japan-Marias föräldrar, Rumiko och Mitsuya. Det började med att vi tog fel tåg och inte hittade dem på Kyoto station (som är stor), men efter lite japansk konversation med en stationsanställd så löste det sig fint. Vi åkte romantiskt tåg uppför ett berg med en galen björnutklädd japan (som ropade "ABBA, Volvo, ABBA, Volvo" när jag berättade varifrån jag kom) och sedan flodbåt nerför igen. Det blev lite vattenstänk och Flume Ride-vibbar men var egentligen ganska lugnt och rumpplågande. Sedan fick vi se en bro som tydligen är känd från diverse TV-serier, äta en stor tallrik med japansk mat, varav nästan allt var vegetariskt och tofu (blergh), titta på en zen-trädgård i ösregn, se Kyotos skyline, själva grilla oxtunga och äta oxsvanssoppa på en koreansk restaurang och därefter lämna Rumiko för att återvända till hotellet. (Mitsuya ursäktade sig mellan ösregnet och Kyoto-utsikten.)
Jag älskar att all onigiri verkar vara billig, praktiskt, god och mättande och uppskattar att bli bjuden på allting, trots lite (väldigt smått) gnagande skuldkänslor.
Imorgon ska vi till Yamashina, en station efter Kyoto. Där ska vi antagligen titta på tempel och äta god mat; planen verkar inte vara helt fast. Jag hankar mig fram på min japanska och känner att det är jätteskönt att bli utsatt för det direkt, så att jag måste börja prata det redan nu. Det är relativt tomt på turistattraktionerna eftersom det antagligen kommer en tyfon i början av nästa vecka. Jag frågade Rumiko vad man ska göra om det kommer en tyfon. Svaret: Ja, vad gör man om det kommer en tyfon eller om det börjar regna i Osaka.. Akvariet, kanske?
Nu ska jag se om jag orkar ladda upp lite bilder på Dayviews - har lekt duktig Japan och fotat det mesta. Annars: 'til next time!
Vill man sälja in något hos mig så ska man använda ett av följande saker: kanjitecknet för ko (fick mig att köpa tvål), katakanatecknen för miruku (mjölk, bröd) eller choco (choco-pan). På grund av detta så bestod min första frukost i Osaka av just mjölkbröd, chokladbröd, yoghurt och mjölk. Inte så illa pissat, skulle jag vilja hävda, och gör det även!
När jag och Maria tog oss en promenad till Osakas slott igår (för att vi inte fick lägga oss före 18 för att kunna komma i fas med tiden här) så träffade vi på en märklig gammal japansk gubbe. Han hade en cykel som han snabbt ställde ifrån sig när han såg oss och svettskakade hand med oss överentusiastiskt medan han undrade var vi kom ifrån. Sueeden, Finrando kom svaren och han skuttade nästan högt av glädje. Sedan bad han två andra turister (kanske kanadensare, eftersom de hade Europa-motiv på tröjorna) att ta ett kort på honom med oss på var sin sida. Vi gick med på detta och lät honom skaka hand igen (fast svetten redan överförts till min, så det var inte lika obehagligt) och så vinglade han därifrån. Allting ackompanjerades av ljudet från dojon vi stod framför - det lär som arga, upphetsade katter med ångest. Typ. Jag försökte spela in ljudet på min MP3 för att kunna använda på skräcklajv, men det var dessvärre svårfångat.
Idag var vi i Kyoto hela dagen med Japan-Marias föräldrar, Rumiko och Mitsuya. Det började med att vi tog fel tåg och inte hittade dem på Kyoto station (som är stor), men efter lite japansk konversation med en stationsanställd så löste det sig fint. Vi åkte romantiskt tåg uppför ett berg med en galen björnutklädd japan (som ropade "ABBA, Volvo, ABBA, Volvo" när jag berättade varifrån jag kom) och sedan flodbåt nerför igen. Det blev lite vattenstänk och Flume Ride-vibbar men var egentligen ganska lugnt och rumpplågande. Sedan fick vi se en bro som tydligen är känd från diverse TV-serier, äta en stor tallrik med japansk mat, varav nästan allt var vegetariskt och tofu (blergh), titta på en zen-trädgård i ösregn, se Kyotos skyline, själva grilla oxtunga och äta oxsvanssoppa på en koreansk restaurang och därefter lämna Rumiko för att återvända till hotellet. (Mitsuya ursäktade sig mellan ösregnet och Kyoto-utsikten.)
Jag älskar att all onigiri verkar vara billig, praktiskt, god och mättande och uppskattar att bli bjuden på allting, trots lite (väldigt smått) gnagande skuldkänslor.
Imorgon ska vi till Yamashina, en station efter Kyoto. Där ska vi antagligen titta på tempel och äta god mat; planen verkar inte vara helt fast. Jag hankar mig fram på min japanska och känner att det är jätteskönt att bli utsatt för det direkt, så att jag måste börja prata det redan nu. Det är relativt tomt på turistattraktionerna eftersom det antagligen kommer en tyfon i början av nästa vecka. Jag frågade Rumiko vad man ska göra om det kommer en tyfon. Svaret: Ja, vad gör man om det kommer en tyfon eller om det börjar regna i Osaka.. Akvariet, kanske?
Nu ska jag se om jag orkar ladda upp lite bilder på Dayviews - har lekt duktig Japan och fotat det mesta. Annars: 'til next time!
Monday 12 September 2011
En ny favoritmaskin?
Hejhej,
Hur är det med dig? Med mig är det rätt bra. Klockan blir långsamt mer och lägenheten är mörk. Palme sover, eftersom han bara fick två timmars sömn i nättras, och jag upptäcker till mitt förtret att min nya, gigantiska laptop inte verkar vilja spela ljud i mina inkopplade hörlurar utan istället basunerar ut det i de inbyggda högtalarna. Jag känner att det bästa tillfället att undersöka detta närmare antagligen inte är just nu, utan jag får ha ljudet av och göra det bästa av situationen. Därav bloggar jag istället.
Den senaste tiden har varit väldigt bakgrundsintensiv - jag har tagit det lugnt om kvällarna och inte ansträngt mig avsevärt, men spänningen har ändå satt sig i axlarna och trängt in i tankegångarna. För på torsdag åker jag. Då tar jag mina då (förhoppningsfullt) omsorgsfullt packade väskor ombord på en Eslövs-buss, över till ett Öresundståg, kånkar av dem på Kastrup, checkar in den stora, stiger ombord på planet till Helsingfors, träffar Maria där och.. Sedan? Sedan går jag på ett plan till Osaka, Japan.
Jag har försökt förbereda mig så mycket jag kan, tror att jag får med det viktigaste:
Underhållning: 1/2 TB med TV-serier kombinerat med en HD-dator, diverse böcker, DSi
Nödproviant: Tre Malaco-påsar, Marabou-choklad, eventuellt chokladpuddingspulver
Presenter: Handmålad glasskål á Kosta Boda, 6 stycken Kojsalamm, diverse smågodis
Kläder: 2 par nya byxor, 3 par nya och varma strumpbyxor, vinterjacka, tröjor
Nödvändigheter: Alvedon och Postafen införskaffas imorgon, febertermometer, MP3
Övrigt: Digitalkamera, gekiga-böckerna, Lush-schampo, fint japanskt visum
På tal om digitalkameran - jag vet inte hur bra det kommer gå, men min tanke är i vilket fall som helst god i det här avseendet: jag tänker ladda upp bilder från Japan på Dayviews. Det ger folk en möjlighet att ha koll på mig på två fronter, även om jag valt att inte skaffa Facebook. Är man inte medlem på Dayviews så kan man skriva in det magiska lösenordet och se bilderna ändå. Detta hindrar även folk för att få panik för att "alla kommer att se den där avskyvärda bilden på mig" ty nix, lite reglage har jag. Lösenordet till de eventuellt jättemånga och jättefina bilderna är: kattbubbla. Utan punkt efteråt. Och nu ska jag bara skriva något irrelevant så att bara de som faktiskt läser märker att det står ett jättehemligt lösenord någonstans i mitten. Få se.. I helgen var jag på PeaceWorks projektutbildning "Sprid." där jag under två intensiva heldagar fick lära mig metoder och tips för att framgångsrikt planera och genomföra projekt. Det ni! Mina bilder bor här.
Jag hoppas att allting går vägen. Resfebern går i vågor men jag kan definitivt inte undfly den i det här stadiet. Ah! Ah! Ah! ..Men jag vet nog att det löser sig, till slut. Åh, jag vill bli kär i den här datorn. Dyra saker bör vara lättförälskningsbara.
Med vänlig hälsning,
Er Sonja
Hur är det med dig? Med mig är det rätt bra. Klockan blir långsamt mer och lägenheten är mörk. Palme sover, eftersom han bara fick två timmars sömn i nättras, och jag upptäcker till mitt förtret att min nya, gigantiska laptop inte verkar vilja spela ljud i mina inkopplade hörlurar utan istället basunerar ut det i de inbyggda högtalarna. Jag känner att det bästa tillfället att undersöka detta närmare antagligen inte är just nu, utan jag får ha ljudet av och göra det bästa av situationen. Därav bloggar jag istället.
Den senaste tiden har varit väldigt bakgrundsintensiv - jag har tagit det lugnt om kvällarna och inte ansträngt mig avsevärt, men spänningen har ändå satt sig i axlarna och trängt in i tankegångarna. För på torsdag åker jag. Då tar jag mina då (förhoppningsfullt) omsorgsfullt packade väskor ombord på en Eslövs-buss, över till ett Öresundståg, kånkar av dem på Kastrup, checkar in den stora, stiger ombord på planet till Helsingfors, träffar Maria där och.. Sedan? Sedan går jag på ett plan till Osaka, Japan.
Jag har försökt förbereda mig så mycket jag kan, tror att jag får med det viktigaste:
Underhållning: 1/2 TB med TV-serier kombinerat med en HD-dator, diverse böcker, DSi
Nödproviant: Tre Malaco-påsar, Marabou-choklad, eventuellt chokladpuddingspulver
Presenter: Handmålad glasskål á Kosta Boda, 6 stycken Kojsalamm, diverse smågodis
Kläder: 2 par nya byxor, 3 par nya och varma strumpbyxor, vinterjacka, tröjor
Nödvändigheter: Alvedon och Postafen införskaffas imorgon, febertermometer, MP3
Övrigt: Digitalkamera, gekiga-böckerna, Lush-schampo, fint japanskt visum
På tal om digitalkameran - jag vet inte hur bra det kommer gå, men min tanke är i vilket fall som helst god i det här avseendet: jag tänker ladda upp bilder från Japan på Dayviews. Det ger folk en möjlighet att ha koll på mig på två fronter, även om jag valt att inte skaffa Facebook. Är man inte medlem på Dayviews så kan man skriva in det magiska lösenordet och se bilderna ändå. Detta hindrar även folk för att få panik för att "alla kommer att se den där avskyvärda bilden på mig" ty nix, lite reglage har jag. Lösenordet till de eventuellt jättemånga och jättefina bilderna är: kattbubbla. Utan punkt efteråt. Och nu ska jag bara skriva något irrelevant så att bara de som faktiskt läser märker att det står ett jättehemligt lösenord någonstans i mitten. Få se.. I helgen var jag på PeaceWorks projektutbildning "Sprid." där jag under två intensiva heldagar fick lära mig metoder och tips för att framgångsrikt planera och genomföra projekt. Det ni! Mina bilder bor här.
Jag hoppas att allting går vägen. Resfebern går i vågor men jag kan definitivt inte undfly den i det här stadiet. Ah! Ah! Ah! ..Men jag vet nog att det löser sig, till slut. Åh, jag vill bli kär i den här datorn. Dyra saker bör vara lättförälskningsbara.
Med vänlig hälsning,
Er Sonja
Thursday 25 August 2011
Ya-Ya-Ya- Yatta!
Vad yattar jag ikväll nudå, så många dagar efter mitt senaste inlägg? Det är faktiskt inte det faktum att det är den 25:te och det "smäller" med en julilön som reflekterar att jag bara var ledig i 5 dagar. Inte heller är det för att GameStop i Lund City vann regionstävlingen i KPI veckan 32. Eller för att min attachrate skjutit i höjden. Nej, det är för att jag äntligen fick mitt rekommenderade brev som innehåller mitt pass, mitt Certificate of Eligibility och mitt japanska visum. Tre veckor kvar!
Saturday 30 July 2011
Love The Way You Lie
Nu är det slutet på den nionde dagen i rad som jag har jobbat. Imorgon är jag ledig, sedan blir det fyra dagar till innan jag åker till årets händelse: medeltidsveckan på Gotland. De flesta av mina vänner bor annorstädes över sommaren. En del av dem är på Krigshjärta fortfarande. Det hela har lett till att jag har jobbat mycket och inte haft något socialt umgänge, förutom det påtvingade på jobbet. Jag har börjat se mänskligheten som en småstressad, ringlande kö framför kassan som jag står bakom medan jag försöker vara alla till lags. Man får liksom aldrig riktigt tillbaka något. Hela situationen den senaste veckan har påverkat mig mer än vad jag skulle vilja.
Den senaste veckan har jag känt mig ensam, lat och omotiverad. Jag har försökt modda mina gamla pösbyxor till medeltidsveckan men jag hittar ingen kraft för engagemang och det har blivit två halvtaskiga försök och inget resultat. Varje kväll ser jag en skiva med "Scrubs"-avsnitt som jag redan har sett en gång tidigare. "Buffy" och "Glee" tog slut så nu nöter jag vad jag har hemma. Jag finner ingen riktig glädje eller njutning i det, men det är skönt att få slappna av i en till två timmar varje dag. Varje kväll har det även blivit sötsaker av någon sort till, så jag har börjat känna mig småfet också, utan att riktigt bry mig tillräckligt mycket för att sluta med småätandet. Jag ser liksom ingen riktig mening med någonting just nu.
Det jag just nu ser mest fram emot med att åka till Japan är att jag kommer att förändras.
Den senaste veckan har jag känt mig ensam, lat och omotiverad. Jag har försökt modda mina gamla pösbyxor till medeltidsveckan men jag hittar ingen kraft för engagemang och det har blivit två halvtaskiga försök och inget resultat. Varje kväll ser jag en skiva med "Scrubs"-avsnitt som jag redan har sett en gång tidigare. "Buffy" och "Glee" tog slut så nu nöter jag vad jag har hemma. Jag finner ingen riktig glädje eller njutning i det, men det är skönt att få slappna av i en till två timmar varje dag. Varje kväll har det även blivit sötsaker av någon sort till, så jag har börjat känna mig småfet också, utan att riktigt bry mig tillräckligt mycket för att sluta med småätandet. Jag ser liksom ingen riktig mening med någonting just nu.
Det jag just nu ser mest fram emot med att åka till Japan är att jag kommer att förändras.
Tuesday 5 July 2011
221 kr KRAV-märkt
Tidigt igår morse landade jag och Palme på Sturup efter en avstressande semestervecka i Alanya, Turkiet. Det blev sol och bad, båttur och restaurangbesök, läsning och kortspel, turistande och fönstershoppande. Det är tur att det under det sista dygnet dök upp en tvestjärt i badrummet, att vi blev serverade jätteäcklig mat från någon turkisk gubbe med Kloakservice-tröja och att min sista Magnum Temptation Chocolate (beroende!) fällde sitt chokladöverdrag. Om det inte hade varit för detta hade jag inte velat åka hem till jobb, ruskväder och städning.
Jag har fått mina jobbscheman - jag är ledig totalt 5 dagar i juli, resten av tiden jobbar jag. Som max är det 9 dagar i rad, i och för sig under den vecka då många som jag känner är på lajvet Krigshjärta, men det kommer att bli tufft. Jag försöker att inte bli stressad men kontrasten mellan jobbet och semestern är markant. Idag var det extremt: Sverigechefen och tre ännu högre chefer var inne i butiken och skulle inspektera. Jag hade förberett mig genom att plugga på butikens statistik, rätta till alla spelen i hyllorna och sätta på Army of Lovers på högsta volym (untz untz, har du ingen discomusik?!). Min mp3-spelare har dött och om den hade ett års garanti så tog den slut i början av juni, men jag lyckades få den att leva ett litet tag. Självklart kommer dock cheferna in precis när jag har en kund som ska göra en komplicerad retur och mp3-spelaren precis har stängt av dig själv. Kön blev längre och längre och Sverige-chefen fick efter att ha satt på mp3-spelaren igen ställa sig bakom kassan och hjälpa mig i någon halvtimme innan kön tog slut. Cheferna skakade dock hand med mig efteråt och verkade nöjda så jag hoppas på det bästa.
Jag försöker även ha pejl på nyhetssändningar och uppdaterar Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets hemsidor stup i kvarten. Min halvfarbror Martin är skottskadad och fängslad i Etiopien och har själv uppgett att han och hans fotograf inte har fått någon vård, även om UD hävdar att de har det. Det senaste jag har hört är att de har förts till huvudstaden, men de är ännu inte anklagade för någonting och blev gripna redan i fredags. Jag hoppas att han kan återvända till Sverige så snart som möjligt.
Jag har fått mina jobbscheman - jag är ledig totalt 5 dagar i juli, resten av tiden jobbar jag. Som max är det 9 dagar i rad, i och för sig under den vecka då många som jag känner är på lajvet Krigshjärta, men det kommer att bli tufft. Jag försöker att inte bli stressad men kontrasten mellan jobbet och semestern är markant. Idag var det extremt: Sverigechefen och tre ännu högre chefer var inne i butiken och skulle inspektera. Jag hade förberett mig genom att plugga på butikens statistik, rätta till alla spelen i hyllorna och sätta på Army of Lovers på högsta volym (untz untz, har du ingen discomusik?!). Min mp3-spelare har dött och om den hade ett års garanti så tog den slut i början av juni, men jag lyckades få den att leva ett litet tag. Självklart kommer dock cheferna in precis när jag har en kund som ska göra en komplicerad retur och mp3-spelaren precis har stängt av dig själv. Kön blev längre och längre och Sverige-chefen fick efter att ha satt på mp3-spelaren igen ställa sig bakom kassan och hjälpa mig i någon halvtimme innan kön tog slut. Cheferna skakade dock hand med mig efteråt och verkade nöjda så jag hoppas på det bästa.
Jag försöker även ha pejl på nyhetssändningar och uppdaterar Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets hemsidor stup i kvarten. Min halvfarbror Martin är skottskadad och fängslad i Etiopien och har själv uppgett att han och hans fotograf inte har fått någon vård, även om UD hävdar att de har det. Det senaste jag har hört är att de har förts till huvudstaden, men de är ännu inte anklagade för någonting och blev gripna redan i fredags. Jag hoppas att han kan återvända till Sverige så snart som möjligt.
Saturday 28 May 2011
Still Alive
Nu har jag och Lovisa blivit klara med vår tvåstämmiga inspelning av "Still Alive" från det fantastiska spelet "Portal". Jag är girig - jag får några ören extra om ni lyssnar på den här.
Annars kan ni få lyssna på den direkt. Så snäll är jag idag! Tryck inte på stjärnorna bara - man ska kunna välja mellan 1 och 5 stjärnor men min blogg visar bara 1-3 då den är för smal.
Annars kan ni få lyssna på den direkt. Så snäll är jag idag! Tryck inte på stjärnorna bara - man ska kunna välja mellan 1 och 5 stjärnor men min blogg visar bara 1-3 då den är för smal.
Thursday 26 May 2011
Förmildrad förnimmelse av epilering
Det finns en väldigt tunn gräns mellan dröm och verklighet. Jag har börjat tänja på den ännu mer genom att låta mig själv halvsova under minst en timme varje dag. Vaknar överraskad över att jag inte tog på mig nattandställningen nyss. Att Fredrik från kursen, Åsa och Palme inte satt på golvet i min hall på varsin stor kudde och sjöng med till "De mördades fria republik" som spelades på min PS3:a medan bakgrunden på Mars flög förbi. Att Palme nog inte är stark nog att hålla upp mig i luften under längre perioder. För det händer ju så mycket annat som inte heller är särskilt trovärdigt! Åskoväder med gigantiskt hagel, som ser ut mer som ägg eller frigolitbollar än som någorlunda oskyldiga hagel. (Hagelbitar? Hageldroppar? Det kan ju knappast vara hagelflingor, de faller så hårt.)
Jag och Maria köpte våra biljetter till Osaka i måndags. Vi åker den 15 september så att vi har tid att turista runt lite innan lektionerna börjar. Vi vet dock fortfarande inte om vi ska stanna till januari eller till mars - det sistnämnda låter dock troligast och trevligast. Har börjat fundera på vad man bör ta med sig och hur stor väska som krävs. Skor i min storlek borde gå att hitta, men det är nog svårt. Likaså med vissa kläder. Handdukar och lakan tar upp mycket plats. Och lite plats borde jag ha kvar till saker jag köper! Den stora frågan just nu är också huruvida jag ska köpa en svart, klassisk gitarr snart och börja spela igen och ifall jag i så fall är beredd att betala 80 euro extra per resväg för att kunna ta med den till Japan. Alternativet vore väl att hitta en gitarr där och ta med den hemåt, men jag vet inte hur glada de är i vänsterhänta, svarta, klassiska gitarrer med vettiga fodral där. Som Jakob säger till våra kunder: Google the shit.
Det har visat sig att det händer en hel del i helgen. Jag hade preliminärt Linn planerad och Uppsala som back-up plan. Men så händer det minst 4 andra saker som jag tydligen kan hänka på under helgen. Det är något man inte får reda på när man inte har Facebook - bekantskapskretsens förehavanden. Men med tanke på att jag redan brukar ha en backup-plan till varje helg så.. Jag behöver nog inte ha fjärdereserv-planer. Det är nog bara bra att jag inte har koll på allting. Och så är det ju det att jag fortfarande har svårt för att säga nej.
Jag har börjat sy på min kampfrauklänning. Eller tja, mest sicksackat, men ändå. Om två veckor kommer den gula ullen in så att jag kan börja sy rutor och kjol. Jag tror att kreationen blir fin, men det känns lite fånigt att bara ha medeltidsveckan som mål med den, då jag avstår från att åka på Krigshjärta i sommar. Hur stor var den där resväskan...
Det är bara en och en halv säsong kvar av "Buffy". Jag hoppas att "Angel" är lika bra som Palme hävdar, för annars kommer jag att få stor abstinens. Även om jag har säsong ett av "Glee" på att se-listan, och jag tror att jag kommer att falla rätt så handlöst. För övrigt så var Lovisa här i förrgår. Vi har börjat spela in en tvåstämmig version av Portals "Still Alive", så min studio har varit uppackad i Lund! Jag ska försöka sätta mig ner och rätta till saker så att vi kan göra klart den imorgon. Lovisa åker till Japan redan nästa vecka och är borta hela sommaren. Jag hoppas att hon kan varna mig för de värsta snedstegen där. För övrigt har jag under morgonen lärt mig att tandläkare icke är nådiga. Men det är väl ingen större överraskning.
Jag och Maria köpte våra biljetter till Osaka i måndags. Vi åker den 15 september så att vi har tid att turista runt lite innan lektionerna börjar. Vi vet dock fortfarande inte om vi ska stanna till januari eller till mars - det sistnämnda låter dock troligast och trevligast. Har börjat fundera på vad man bör ta med sig och hur stor väska som krävs. Skor i min storlek borde gå att hitta, men det är nog svårt. Likaså med vissa kläder. Handdukar och lakan tar upp mycket plats. Och lite plats borde jag ha kvar till saker jag köper! Den stora frågan just nu är också huruvida jag ska köpa en svart, klassisk gitarr snart och börja spela igen och ifall jag i så fall är beredd att betala 80 euro extra per resväg för att kunna ta med den till Japan. Alternativet vore väl att hitta en gitarr där och ta med den hemåt, men jag vet inte hur glada de är i vänsterhänta, svarta, klassiska gitarrer med vettiga fodral där. Som Jakob säger till våra kunder: Google the shit.
Det har visat sig att det händer en hel del i helgen. Jag hade preliminärt Linn planerad och Uppsala som back-up plan. Men så händer det minst 4 andra saker som jag tydligen kan hänka på under helgen. Det är något man inte får reda på när man inte har Facebook - bekantskapskretsens förehavanden. Men med tanke på att jag redan brukar ha en backup-plan till varje helg så.. Jag behöver nog inte ha fjärdereserv-planer. Det är nog bara bra att jag inte har koll på allting. Och så är det ju det att jag fortfarande har svårt för att säga nej.
Jag har börjat sy på min kampfrauklänning. Eller tja, mest sicksackat, men ändå. Om två veckor kommer den gula ullen in så att jag kan börja sy rutor och kjol. Jag tror att kreationen blir fin, men det känns lite fånigt att bara ha medeltidsveckan som mål med den, då jag avstår från att åka på Krigshjärta i sommar. Hur stor var den där resväskan...
Det är bara en och en halv säsong kvar av "Buffy". Jag hoppas att "Angel" är lika bra som Palme hävdar, för annars kommer jag att få stor abstinens. Även om jag har säsong ett av "Glee" på att se-listan, och jag tror att jag kommer att falla rätt så handlöst. För övrigt så var Lovisa här i förrgår. Vi har börjat spela in en tvåstämmig version av Portals "Still Alive", så min studio har varit uppackad i Lund! Jag ska försöka sätta mig ner och rätta till saker så att vi kan göra klart den imorgon. Lovisa åker till Japan redan nästa vecka och är borta hela sommaren. Jag hoppas att hon kan varna mig för de värsta snedstegen där. För övrigt har jag under morgonen lärt mig att tandläkare icke är nådiga. Men det är väl ingen större överraskning.
Friday 20 May 2011
Sommarlov!
Välkomna, dagar av icke-pluggande och sporadiskt jobbande! Välkomna, varma och soliga dagar med lite regn däremellan! Välkommen, tid att göra vad jag vill med men under vilken inte mycket kommer att bli gjort! Let's rock'n'roll honey, 'cause I just acquired a taste for freedom.
Wednesday 18 May 2011
Drömlandet
Jag har börjar snooza om morgnarna. Inte bara för att jag är lat av mig, inte heller endast för det faktum att jag fortfarande har rejäl träningsverk sedan gympapasset på Friskis & Svettis i söndags - nej, jag har börjat drömma igen. För varje nio minuters snoozande får jag några ögonblicksminnen från andra världar. Ögon i silvergräs som stint stirrar på mig medan deras ägare riktar knivblad mot mig, konversationer med människor jag inte träffat på länge. Nya idéer och perspektiv. Det lockar mer än att gå upp, duscha, frukost i korridorsköket (även om det imorse var Top Model i Japan) och sedan plugg.
Då min slutterminstenta (期末試験) är på fredag, försöker jag studera i minst två timmar varje dag. Jag är inne på den tredje dagen efter beslutsfattandet och det har gått bra. Läser jag på i tre timmar på en dag eller pluggar två och tränar i en får jag se två avsnitt av "Buffy" på kvällen. Det är en stark motivator.
Har fått mitt junischema från jobbet, ska arbeta 7 dagar i juni som det ser ut nu. Får se om Jonathan hör av sig om han hittat fler tider i Stockholm eller Skåne. Jag är tacksam att jag bara har 9 månaders-hyra. Borde komma på vart jag vill åka med Palme i sommar också - vi ska ta en veckas semester någonstans. Vi funderade på Budapest, men det är tydligen hiskligt varmt och kvavt där om somrarna. Kanske Turkiet, men de känns politiskt elaka. Möjligtvis Grekland, men det är kanske för mainstream. Eller så hittar vi bara någon fin sista minuten-resa och improviserar. Bada måste man kunna göra i vilket fall, då jag köpt nya (dyra!) badkläder.
Igår hittade jag den fina Pierce Brosnan-versionen av "Jorden runt på 80 dagar" i butiken. Ett klart köp! Ska gå dit och claima den idag. Får komma ihåg att hämta mitt paraply också. Det har börjat regna riktigt mycket på sistone! Christians plantor lär vara lyckliga. Det blev även jag, när jag socialdansade swing i måndags. Åh, vad det är roligt att dansa lindy hop med folk som kan! Jag kan bara önska att det blir mer swingmusik och mindre funk nästa gång jag dristar mig dit.
Då min slutterminstenta (期末試験) är på fredag, försöker jag studera i minst två timmar varje dag. Jag är inne på den tredje dagen efter beslutsfattandet och det har gått bra. Läser jag på i tre timmar på en dag eller pluggar två och tränar i en får jag se två avsnitt av "Buffy" på kvällen. Det är en stark motivator.
Har fått mitt junischema från jobbet, ska arbeta 7 dagar i juni som det ser ut nu. Får se om Jonathan hör av sig om han hittat fler tider i Stockholm eller Skåne. Jag är tacksam att jag bara har 9 månaders-hyra. Borde komma på vart jag vill åka med Palme i sommar också - vi ska ta en veckas semester någonstans. Vi funderade på Budapest, men det är tydligen hiskligt varmt och kvavt där om somrarna. Kanske Turkiet, men de känns politiskt elaka. Möjligtvis Grekland, men det är kanske för mainstream. Eller så hittar vi bara någon fin sista minuten-resa och improviserar. Bada måste man kunna göra i vilket fall, då jag köpt nya (dyra!) badkläder.
Igår hittade jag den fina Pierce Brosnan-versionen av "Jorden runt på 80 dagar" i butiken. Ett klart köp! Ska gå dit och claima den idag. Får komma ihåg att hämta mitt paraply också. Det har börjat regna riktigt mycket på sistone! Christians plantor lär vara lyckliga. Det blev även jag, när jag socialdansade swing i måndags. Åh, vad det är roligt att dansa lindy hop med folk som kan! Jag kan bara önska att det blir mer swingmusik och mindre funk nästa gång jag dristar mig dit.
Friday 6 May 2011
Som i en annan värld
Igår kväll var jag genuint lycklig och frossade i kvällsläsning och lyxmat i gott sällskap.
I morse ringde klockan vid nio och blev snoozad i en timme innan den fick en ny ringtid tjugo minuter senare, varefter den blev snoozad i en timme till. Efter det blev den avstängd, men flickan som hade bestämt sig för att gå upp somnade om och vaknade till vid tolv.
Det har varit en urusel morgon. Jag försöker motivera mig till att skriva utkast till de 5 ämnen jag ska kunna hålla tal om på japanska på onsdag. Fusklappar har tagits fram och hemsidan med den bästa japanska ordboken. Så skriver man ner det första ämnets titel: varför det är bra att jag föddes i Sverige. Och huvudet är tomt på allt rationellt. Kanske ska jag nöja mig med det jag talade om på lektionen igår, att det är skönt eftersom man lär sig engelska bra. Vad det nu har med Sverige att göra. Att man vant sig vid snö kan man inte tala om i 3 minuter. Och krig är vi med i, även om Sverige officiellt inte "varit i krig" på över hundra år.
Det blir skranglig poesi och hysteri istället.
I morse ringde klockan vid nio och blev snoozad i en timme innan den fick en ny ringtid tjugo minuter senare, varefter den blev snoozad i en timme till. Efter det blev den avstängd, men flickan som hade bestämt sig för att gå upp somnade om och vaknade till vid tolv.
Det har varit en urusel morgon. Jag försöker motivera mig till att skriva utkast till de 5 ämnen jag ska kunna hålla tal om på japanska på onsdag. Fusklappar har tagits fram och hemsidan med den bästa japanska ordboken. Så skriver man ner det första ämnets titel: varför det är bra att jag föddes i Sverige. Och huvudet är tomt på allt rationellt. Kanske ska jag nöja mig med det jag talade om på lektionen igår, att det är skönt eftersom man lär sig engelska bra. Vad det nu har med Sverige att göra. Att man vant sig vid snö kan man inte tala om i 3 minuter. Och krig är vi med i, även om Sverige officiellt inte "varit i krig" på över hundra år.
Det blir skranglig poesi och hysteri istället.
Tuesday 3 May 2011
Skokartongssamlaren
Det är så kallt häruppe i Lund. Jag hoppas att fönstret som drar lyckas fösa in kalluft i rummet under sommarmånaderna; i så fall kanske det är värt att frysa halvt ihjäl under dessa dagar. Tydligen missade jag det vackra vädret under veckoslutet. Mitt två veckor långa påsklov tog slut igår och jag har förstås utnyttjat det till fullo och haft fullt upp.
GothCon XXXV i Göteborg var lika mysigt om inte lite mysigare än vanligt. Det fanns fler nya och roliga spel i SARZs spelbar, Lovisa hängde på, jag fick äta äkta rullbandssushi och träffa folk jag inte sett på lång tid. Passade även på att träffa Mike före konventet. Det blev klassikern - bisarrt mycket kyckling och pasta. Efter konventet slutstädade jag och fick en picknickfilt med fint tryck men osäkert användningsområde. Sov även över hos Robert en natt innan jag begav mig neråt Skåne igen - det blidde Dominion, Settlers, Puerto Rico och Portal 2, allting med medelextrema mängder godisloot.
Under den första veckan var jag även stressad angående min ansökan till Fukuoka, ty som det ser ut nu så kommer jag att få ett stipendium som låter mig studera på Fukuoka Women's University från oktober till januari. Ingenting är ännu bekräftat, men de ansvariga verkar tycka att det vore väldigt konstigt om vi inte blev antagna då vi har blivit nominerade till stipendiet av Lunds universitet. Vi får väl se vad som händer, men jag försöker förbereda mig mentalt efter att ha panikskramlat ihop rekommendationsbrev.
"Nog skrev Sonja fel i början - häruppe i Lund verkar ju inte vettigt om hon varit i Göteborg?" Men jo, efter Fukuokas deadline tog jag tåg till Kastrup och flyg till London. Där blev det turistande med päronen. Jag bodde återigen på Golders Green, om än i den andra etniska halvan. (Eller tredjedelen - jag har aldrig provat att gå rakt fram i korsningen.) Det blev British Museum, afternoon tea på British Portrait Gallery, Camden Town med Cyberdog, spel på Trocadero, "Adèle Blanc-Sec" på bio varvat med en hel del annat. Valborgsmässoafton firades med att se musikalen "Wicked" - artisterna var gåshudsduktiga men jag ogillade hur lite de höll sig till boken.
Och halv två igår morse kom jag hem för att sedan ha lektioner i fem timmar. Huva. Sedan fick jag träffa Palme igen och vi däckade tidigt. Morgonen har ägnats åt att skriva kanjiläxa som skulle ha lämnats in igår. Nåväl, bättre sent, som man säger. Idag ska jag jobba efter de två första lektionerna - vi har fått en ny preliminär chef som verkar vara mycket sympatisk, fastän jag får mycket färre timmar än planerat.
GothCon XXXV i Göteborg var lika mysigt om inte lite mysigare än vanligt. Det fanns fler nya och roliga spel i SARZs spelbar, Lovisa hängde på, jag fick äta äkta rullbandssushi och träffa folk jag inte sett på lång tid. Passade även på att träffa Mike före konventet. Det blev klassikern - bisarrt mycket kyckling och pasta. Efter konventet slutstädade jag och fick en picknickfilt med fint tryck men osäkert användningsområde. Sov även över hos Robert en natt innan jag begav mig neråt Skåne igen - det blidde Dominion, Settlers, Puerto Rico och Portal 2, allting med medelextrema mängder godisloot.
Under den första veckan var jag även stressad angående min ansökan till Fukuoka, ty som det ser ut nu så kommer jag att få ett stipendium som låter mig studera på Fukuoka Women's University från oktober till januari. Ingenting är ännu bekräftat, men de ansvariga verkar tycka att det vore väldigt konstigt om vi inte blev antagna då vi har blivit nominerade till stipendiet av Lunds universitet. Vi får väl se vad som händer, men jag försöker förbereda mig mentalt efter att ha panikskramlat ihop rekommendationsbrev.
"Nog skrev Sonja fel i början - häruppe i Lund verkar ju inte vettigt om hon varit i Göteborg?" Men jo, efter Fukuokas deadline tog jag tåg till Kastrup och flyg till London. Där blev det turistande med päronen. Jag bodde återigen på Golders Green, om än i den andra etniska halvan. (Eller tredjedelen - jag har aldrig provat att gå rakt fram i korsningen.) Det blev British Museum, afternoon tea på British Portrait Gallery, Camden Town med Cyberdog, spel på Trocadero, "Adèle Blanc-Sec" på bio varvat med en hel del annat. Valborgsmässoafton firades med att se musikalen "Wicked" - artisterna var gåshudsduktiga men jag ogillade hur lite de höll sig till boken.
Och halv två igår morse kom jag hem för att sedan ha lektioner i fem timmar. Huva. Sedan fick jag träffa Palme igen och vi däckade tidigt. Morgonen har ägnats åt att skriva kanjiläxa som skulle ha lämnats in igår. Nåväl, bättre sent, som man säger. Idag ska jag jobba efter de två första lektionerna - vi har fått en ny preliminär chef som verkar vara mycket sympatisk, fastän jag får mycket färre timmar än planerat.
Wednesday 6 April 2011
Killed by deadline
Sedan förra inlägget har mitt humör går utför. Jag bryr mig inte om att plugga men därefter bryr jag mig väldigt mycket om att jag inte har gjort det. Vid det här laget ligger jag fyra veckor efter med veckoläxorna. Vilka i och för sig inte är betygsgrundande, men ändå. Det är mycket irriterande och jag blir besviken på mig själv för att jag gör annat istället. Det är väl som Palme säger dock - jag får ta det lugnt och skaffa en daglig studievana istället.
Och världen ligger liksom
Femton meter före
Inte ens med tåget
Hinner jag ikapp
Mellanrummet fullt av
Flyttlådor med plikter
Som har nått sin maxvikt
Lastats upp till bredden
Utan ork att börja
Noggrant packa upp dem
Mjuknar pappen långsamt
Sprids en kuslig stank
Det enda jag tycks orka
Är att vika till en ny
Krypa in och stänga locket
Hoppas att jag glöms
Och världen ligger liksom
Femton meter före
Inte ens med tåget
Hinner jag ikapp
Mellanrummet fullt av
Flyttlådor med plikter
Som har nått sin maxvikt
Lastats upp till bredden
Utan ork att börja
Noggrant packa upp dem
Mjuknar pappen långsamt
Sprids en kuslig stank
Det enda jag tycks orka
Är att vika till en ny
Krypa in och stänga locket
Hoppas att jag glöms
Tuesday 22 March 2011
Nykläckt minifenix
Det känns som att jag likt en snoozglad björn har legat i dvala i ett halvår. Efter att ha varit rejält sjuk hela helgen med feber på över 39 grader kombinerat med hosta, huvudvärk och yrsel så känns det som att jag bestämde mig för att vakna på riktigt. Lite sol hade väl ändå letat sig in genom gardinerna om dagarna, nog verkade det vara rätt fint väder därute i Världen? Och hade jag inte rätt så är jag en geléråtta. Men jag hade nog varit glad ändå.
Igår när jag vaknade märkte jag inte hostan särskilt mycket på grund av så mycket större saker som Vår, Glädje och Spontanitet. Det händer oväntade saker hela tiden, folk omkring mig är snälla och underliga,. Igår blev det hemmadräggarkväll hos Christian med anime och halva "The King's Speech" innan Putte och en Ylva kom förbi. Jag fick höra övertonssång live för första gången i mitt liv och prata om allt möjligt jag aldrig pratat om annars innan jag fick bilskjuts hem. Åka bil, det var länge sedan!
Idag var en fin dag med två korta lektioner följd av spontan vårpicknick i stadsparken med folk från kursen och mackor från SubWay. Jag fick äntligen ett sådant där stämpelkort, det har jag aldrig fått förut! Det lovar nästan fler picknickar. Sedan gick jag, Lovisa, Maria och Angelica till den sistnämnda och rörde ihop chokladbollar innan vi tittade på "The Nightmare Before Christmas" i mitt lilla korridorrum, som utnämndes till mysigt. Därefter läste vi högt ur min lilla rosa bok, stämde gitarr, målade med vattenfärg på toarullar, skapade kostymer och föll ihop i högar.
Åh, vad jag har saknat att LEVA. Nu bär det av igen!
Igår när jag vaknade märkte jag inte hostan särskilt mycket på grund av så mycket större saker som Vår, Glädje och Spontanitet. Det händer oväntade saker hela tiden, folk omkring mig är snälla och underliga,. Igår blev det hemmadräggarkväll hos Christian med anime och halva "The King's Speech" innan Putte och en Ylva kom förbi. Jag fick höra övertonssång live för första gången i mitt liv och prata om allt möjligt jag aldrig pratat om annars innan jag fick bilskjuts hem. Åka bil, det var länge sedan!
Idag var en fin dag med två korta lektioner följd av spontan vårpicknick i stadsparken med folk från kursen och mackor från SubWay. Jag fick äntligen ett sådant där stämpelkort, det har jag aldrig fått förut! Det lovar nästan fler picknickar. Sedan gick jag, Lovisa, Maria och Angelica till den sistnämnda och rörde ihop chokladbollar innan vi tittade på "The Nightmare Before Christmas" i mitt lilla korridorrum, som utnämndes till mysigt. Därefter läste vi högt ur min lilla rosa bok, stämde gitarr, målade med vattenfärg på toarullar, skapade kostymer och föll ihop i högar.
Åh, vad jag har saknat att LEVA. Nu bär det av igen!
Saturday 26 February 2011
CalCon:en
Nu är jag på CalCon 2011. Detta är med största sannolikhet den första gången som jag bloggar under en pågående konvent och jag varken tror eller hoppas att det kommer att bli en vana. Hursomhelst så verkar de flesta vara upptagna med det ena eller andra, så jag tänkte försöka roa mig en kortare period tills folk blir lite lediga igen. Palme och Patrik spelar "Labyrinth" för fulla muggar, Carina spelar rollspel, Putte och Christoffer spelar något underligt figurspel och Linn är på Burger King för att äta middag.
Jag jobbade i fem timmar igår innan jag och Palme åt lunch på Subway i Lund för att sedan ta tåget till Kalmar. Där åt vi internationell buffé på "Zorbas" med Patrik och Eira varefter jag spelade ett friformsrollspel á Putte med jultema hela natten. Imorse gick jag upp vid niotiden och åt frukost innan jag begav mig ut på sta'n med Patrik och Eira. Vi letade kläder åt dem och även jag fyndade något. Vi gick även flera ärenden åt Palme och köpte sushi till lunch. Den gula geggan på några av bitarna var så stark att ögonen tårades. Sedan fick jag spela rollspel igen, denna gången "In Nomine", som var speciellt och charmigt. Efter detta pasta och choklad, numera mätt och aningen ensam.
Det obligatoriska brandlarmet som tycks gå av varje CalCon har så även gjort i år. Jag har fått ett mail från Raiana av alla människor som undrar om jag vill vara stylist i en fotosättning om någon månad. Jag kom inte in på scen för Var Glad-Spexarna men tycks vara välkommen i deras sygrupp. Om två veckor har jag min skriftliga midterminstenta och jag borde nog plugga betydligt mer än vad jag har gjort på sistone. I övrigt vore det nog bra om jag började spela gitarr igen. Jag vill även se "Gormenghast" med Linn och Mia. Och fixa i ordning Japan-resan, för den delen. Min ansökningshandling till Fukuoka-stipendiet är officiellt inlämnad. Full hast, koltrast.
Jag jobbade i fem timmar igår innan jag och Palme åt lunch på Subway i Lund för att sedan ta tåget till Kalmar. Där åt vi internationell buffé på "Zorbas" med Patrik och Eira varefter jag spelade ett friformsrollspel á Putte med jultema hela natten. Imorse gick jag upp vid niotiden och åt frukost innan jag begav mig ut på sta'n med Patrik och Eira. Vi letade kläder åt dem och även jag fyndade något. Vi gick även flera ärenden åt Palme och köpte sushi till lunch. Den gula geggan på några av bitarna var så stark att ögonen tårades. Sedan fick jag spela rollspel igen, denna gången "In Nomine", som var speciellt och charmigt. Efter detta pasta och choklad, numera mätt och aningen ensam.
Det obligatoriska brandlarmet som tycks gå av varje CalCon har så även gjort i år. Jag har fått ett mail från Raiana av alla människor som undrar om jag vill vara stylist i en fotosättning om någon månad. Jag kom inte in på scen för Var Glad-Spexarna men tycks vara välkommen i deras sygrupp. Om två veckor har jag min skriftliga midterminstenta och jag borde nog plugga betydligt mer än vad jag har gjort på sistone. I övrigt vore det nog bra om jag började spela gitarr igen. Jag vill även se "Gormenghast" med Linn och Mia. Och fixa i ordning Japan-resan, för den delen. Min ansökningshandling till Fukuoka-stipendiet är officiellt inlämnad. Full hast, koltrast.
Thursday 10 February 2011
Ögonbrynsrevolution
Far och mor i grinden,
När jag kom och tog farväl...
Kristina från Duvemåla - Ljusa kvällar om våren
Nu har jag övat och övat. Ikväll ska jag infinna mig i AF-borgen och ha inprovning för att se om jag skulle passa på scen för Var Glad-Spexarna. Jag har lärt mig monologen och dialogen, har övat magstöd och artikulation. Det borde gå bra. Det återstår bara att se om det går tillräckligt bra. Annars platsar jag nog rätt bra i Syeriet också. Det känns lite konstigt att börja ge sig hän åt studentaktiviteter. Min vanliga kväll består bara av att laga och äta middag, titta på "Buffy" och sedan läsa en bok tills jag blir sovtrött. Nu är det John Ajvide Lindqvists "Lilla stjärna" på menyn; den är hänförande.
Jag hade tänkt gå upp tidigare och göra mina hemuppgifter, men det var så skönt att snooza och jag drömmer så konstigt numera. Det var gasmasker med doft av inbakad pepparkaka, raggarbilar som kördes av militärer och leriga grusvägar som man fick klättra på sidorna av för att undvika nämnda bilar. Det var en stor fotbollsarena av världsmästerskapen-i-Quidditch-stuk och intervjuer med spelarna ute i det hotande mörkret. Varför skulle man då vilja vakna till halväcklig frukost, läxor och nervositet?
I helgen var jag och Palme på en introduktionskurs i lindy hop. Det var intensivt dansande och frekvent partnerbyte. Vi hann lära oss alla tre grundstegen och en del snurrar och det var på det hela taget så trevligt att vi även har anmält oss till fortsättningskursen. Den sker löpande på söndagar och således har jag även fått någon sorts träning en gång i veckan; Friskis & Svettis, släng dig och dina priser i väggen.
Mina helger är fasansfullt uppbokade framöver. Jag borde plugga mer, öva på gamla högskoleprov. Städa mitt rum, som blivit för dammigt för min smak. I helgen blir det bara jobba av, nästa vecka kommer Lena (!) och helgen efter det är det CalCon. Om jag kommer in på spexet kommer det att ta mycket av min tid. Jag ska även ansöka om ett stipendium som skulle låta mig åka gratis till Fukuoka i Japan och läsa på ett kvinnouniversitet i en termin. Det enda kruxet är att det är ett otroligt åtråvärt stipendium och att min kursansvarige har bestämt att de som går det andra året har förtur. Det finns gått om tjejer där också.
Och på måndag är det alla hjärtans dag! Jag funderar på att utnyttja människor känsla för skyldighet och tjäna på det. I Japan är det nämligen så att den 14 februari så ger alla flickor choklad till pojkarna. Pojkarna ifråga bör återgälda tjänsten den 14 mars. Det vill säga: om jag köper en 30 billiga, Euro Shopper-chokladkakor och ger en till varje kille i klassen så måste han ge mig choklad månaden efter. Och eftersom han bara ska köpa till en person, borde han resonera som så att han kan köpa en något finare, godare choklad. Så att jag en månad efter får hem storkovan av min investering! Men det känns på något vis lite billigt och småsint, så jag kanske avstår.
När jag kom och tog farväl...
Kristina från Duvemåla - Ljusa kvällar om våren
Nu har jag övat och övat. Ikväll ska jag infinna mig i AF-borgen och ha inprovning för att se om jag skulle passa på scen för Var Glad-Spexarna. Jag har lärt mig monologen och dialogen, har övat magstöd och artikulation. Det borde gå bra. Det återstår bara att se om det går tillräckligt bra. Annars platsar jag nog rätt bra i Syeriet också. Det känns lite konstigt att börja ge sig hän åt studentaktiviteter. Min vanliga kväll består bara av att laga och äta middag, titta på "Buffy" och sedan läsa en bok tills jag blir sovtrött. Nu är det John Ajvide Lindqvists "Lilla stjärna" på menyn; den är hänförande.
Jag hade tänkt gå upp tidigare och göra mina hemuppgifter, men det var så skönt att snooza och jag drömmer så konstigt numera. Det var gasmasker med doft av inbakad pepparkaka, raggarbilar som kördes av militärer och leriga grusvägar som man fick klättra på sidorna av för att undvika nämnda bilar. Det var en stor fotbollsarena av världsmästerskapen-i-Quidditch-stuk och intervjuer med spelarna ute i det hotande mörkret. Varför skulle man då vilja vakna till halväcklig frukost, läxor och nervositet?
I helgen var jag och Palme på en introduktionskurs i lindy hop. Det var intensivt dansande och frekvent partnerbyte. Vi hann lära oss alla tre grundstegen och en del snurrar och det var på det hela taget så trevligt att vi även har anmält oss till fortsättningskursen. Den sker löpande på söndagar och således har jag även fått någon sorts träning en gång i veckan; Friskis & Svettis, släng dig och dina priser i väggen.
Mina helger är fasansfullt uppbokade framöver. Jag borde plugga mer, öva på gamla högskoleprov. Städa mitt rum, som blivit för dammigt för min smak. I helgen blir det bara jobba av, nästa vecka kommer Lena (!) och helgen efter det är det CalCon. Om jag kommer in på spexet kommer det att ta mycket av min tid. Jag ska även ansöka om ett stipendium som skulle låta mig åka gratis till Fukuoka i Japan och läsa på ett kvinnouniversitet i en termin. Det enda kruxet är att det är ett otroligt åtråvärt stipendium och att min kursansvarige har bestämt att de som går det andra året har förtur. Det finns gått om tjejer där också.
Och på måndag är det alla hjärtans dag! Jag funderar på att utnyttja människor känsla för skyldighet och tjäna på det. I Japan är det nämligen så att den 14 februari så ger alla flickor choklad till pojkarna. Pojkarna ifråga bör återgälda tjänsten den 14 mars. Det vill säga: om jag köper en 30 billiga, Euro Shopper-chokladkakor och ger en till varje kille i klassen så måste han ge mig choklad månaden efter. Och eftersom han bara ska köpa till en person, borde han resonera som så att han kan köpa en något finare, godare choklad. Så att jag en månad efter får hem storkovan av min investering! Men det känns på något vis lite billigt och småsint, så jag kanske avstår.
Wednesday 26 January 2011
Sötsakspiraten
Jag har börjat fundera på kompensationer. Det finns så mycket som är fel och hemskt, eller bara inte bra, här i världen. För de mindre hemska sakerna kan man oftast kompensera så att de blir neutrala eller kanske till och med lite positiva. Ett exempel är sallad. Jag har märkt att man enkelt kan balansera ut en sallad genom att äta fyra stycken delicatobollar efteråt. Ett annat exempel är sömnproblem; Neil Gaimans "American Gods" gör det nästan till någonting positivt.
Kanske är jag, som Mia uttryckte det, "under vädret". Det är grått, kallt, isigt, fuktigt. Mina läppar är torrare än någonsin trots diverse rättvisemärkta cerat och vinden har återigen börjat blåsa genom vantarna. I mitt rum ägnas tiden åt att plugga, läsa eller titta på "Buffy the Vampire Slayer". Alltid är mina gardiner fördragna och när någon korridorare faktiskt tilltalar mig och pratar om vädret kan jag bara säga "jasså, är det så?". Jag har ingen koll på vad som händer ute i världen, förutom ibland på morgnarna när jag under frukosten zappar mig fram till det mest intressanta på TV (som sällan är sevärt ändå) och hamnar i en nyhetssändning.
Plugget har börjat på riktigt och jag har hamnat i gruppen med sämst schemaläggning. Idag hade jag en lektion 9-12 och den andra 16-18. Tiden däremellan tillbringade jag halvpluggandes i skolan. Det är svårt att koncentrera sig och svårt att hinna plugga i förväg så att man hänger med på allting på lektionerna. Jag har två inlämningsuppgifter kvar att göra den här veckan, men det tycks omotiverande att göra dem då jag inte har fått tillbaka förra veckans läxor än. Det kändes lättare att vara duktig student för en vecka sedan.
Gener och anlag - allt var ett misstag.
...kamoshirenai.
Kanske är jag, som Mia uttryckte det, "under vädret". Det är grått, kallt, isigt, fuktigt. Mina läppar är torrare än någonsin trots diverse rättvisemärkta cerat och vinden har återigen börjat blåsa genom vantarna. I mitt rum ägnas tiden åt att plugga, läsa eller titta på "Buffy the Vampire Slayer". Alltid är mina gardiner fördragna och när någon korridorare faktiskt tilltalar mig och pratar om vädret kan jag bara säga "jasså, är det så?". Jag har ingen koll på vad som händer ute i världen, förutom ibland på morgnarna när jag under frukosten zappar mig fram till det mest intressanta på TV (som sällan är sevärt ändå) och hamnar i en nyhetssändning.
Plugget har börjat på riktigt och jag har hamnat i gruppen med sämst schemaläggning. Idag hade jag en lektion 9-12 och den andra 16-18. Tiden däremellan tillbringade jag halvpluggandes i skolan. Det är svårt att koncentrera sig och svårt att hinna plugga i förväg så att man hänger med på allting på lektionerna. Jag har två inlämningsuppgifter kvar att göra den här veckan, men det tycks omotiverande att göra dem då jag inte har fått tillbaka förra veckans läxor än. Det kändes lättare att vara duktig student för en vecka sedan.
Gener och anlag - allt var ett misstag.
...kamoshirenai.
Friday 14 January 2011
Förväntan
Håh, det var ett tag sedan! Nytt år nu och allt. Jag vågar påstå att det nya året har börjat på ett lovande sätt. Jag har diverse planer på att resa till Japan innan året är slut, göra högskoleprovet i vår och börja på lindy hop igen. Förutom detta ska jag fortsätta mina japanskastudier och försöka jobba de där timmarna i veckan. Läste i SvD idag om hur många som är långtidsarbetslösa och känner mig lyckligt lottad som har ett deltidsjobb, både som inkomstkälla och för dess förmåga att vara blingbling på mitt CV. Jag tänkte bege mig på spelkonvent och kanske även lajv i år. Det ser ljust ut!
Häromdagen tog jag mig en tur från Stockholm/Uppsala till Linköping/Norrköping och hälsade på make med familj, syster och svåger samt Martin. Det var en mysig resa, även om jag mot slutet ifrågasatte huruvida det var smart att planera dagarna så att jag varje morgon behövde vakna en timme tidigare än den föregående. Jag har skaffat mig ovanan att sätta klockan på tio på morgonen och sedan snooza i en timme innan jag slukar ännu ett kapitel ur Neil Gaimans "American Gods", som jag finner mycket intressant och välskriven.
Dagens planer? Försöka komma på hur Mary Poppins gör när hon packar, för att lyckas få ner alla saker jag hade med mig upp samt mina julklappar i den röda resväskan. Läsa mer Gaiman, kanske i kombination med chokladskålen på vardagsrumsbordet. Möjligtvis titta på ännu ett avsnitt av "Ally McBeal", även om det är en otroligt fånig serie. Äta klyftpotatis med fläskfilé och bearnaisesås (rester från igår) till lunch, kanske tugga i mig de sista lussekatterna. Rätta lite mer av Palmes uppsats, kanske titta på "Battlestar Galactica" med min far. Tömma diskmaskinen.
Imorgon blir det jobb i Kista med Linnéa. Efter jobbet är det party hos Jonathan i Hallunda, vi får se om det blir lika vilt och alkoholpåverkat som sist. Jag lär få träffa gamla kollegor i alla fall, det kommer att bli roligt. Och söndag morgon bär det iväg till Lund igen, för att påbörja den nya terminen klockan 9 måndagen därefter. Jag har fullt upp, men ska försöka komma ihåg mitt halvnyårslöfte om att undvika den surrande, tryckande stresshuvudvärken.
It's a new beginning!
Häromdagen tog jag mig en tur från Stockholm/Uppsala till Linköping/Norrköping och hälsade på make med familj, syster och svåger samt Martin. Det var en mysig resa, även om jag mot slutet ifrågasatte huruvida det var smart att planera dagarna så att jag varje morgon behövde vakna en timme tidigare än den föregående. Jag har skaffat mig ovanan att sätta klockan på tio på morgonen och sedan snooza i en timme innan jag slukar ännu ett kapitel ur Neil Gaimans "American Gods", som jag finner mycket intressant och välskriven.
Dagens planer? Försöka komma på hur Mary Poppins gör när hon packar, för att lyckas få ner alla saker jag hade med mig upp samt mina julklappar i den röda resväskan. Läsa mer Gaiman, kanske i kombination med chokladskålen på vardagsrumsbordet. Möjligtvis titta på ännu ett avsnitt av "Ally McBeal", även om det är en otroligt fånig serie. Äta klyftpotatis med fläskfilé och bearnaisesås (rester från igår) till lunch, kanske tugga i mig de sista lussekatterna. Rätta lite mer av Palmes uppsats, kanske titta på "Battlestar Galactica" med min far. Tömma diskmaskinen.
Imorgon blir det jobb i Kista med Linnéa. Efter jobbet är det party hos Jonathan i Hallunda, vi får se om det blir lika vilt och alkoholpåverkat som sist. Jag lär få träffa gamla kollegor i alla fall, det kommer att bli roligt. Och söndag morgon bär det iväg till Lund igen, för att påbörja den nya terminen klockan 9 måndagen därefter. Jag har fullt upp, men ska försöka komma ihåg mitt halvnyårslöfte om att undvika den surrande, tryckande stresshuvudvärken.
It's a new beginning!
Subscribe to:
Posts (Atom)
