Chokladtröstad sömnlös

Det blev en rätt så spännande helg ändå! I fredags kom Olovs föräldrar på besök. Far fick Scoop, så det spelades ivrigt. Sedan blev det en rejäl trerättersmiddag med norrlandstema. Det var riktigt mumsigt, särskilt renentrecôten. Sedan satte vi oss och tittade på bilder från medeltidsveckan, eftersom de missade det i år. Sedan kom jag tvåa i Alfapet. Hade jag inte haft mitt Z kvar på slutet hade jag ägt alla på det. Men min far hjälpte till ibland, måste väl erkännas.

Igår morse gav jag mig av till fäktningen. Vandrade genom Uppsala stad med träningskläder, linser och två rejäla käppar; jag kände mig inte riktigt som mig själv. Hann prata lite med Samuel också trots det fullspäckade schemat. Det var mysigt. Så gick man in till gymnastiksalen med en massa andra nybörjare och satte igång med att öva hugg och steg och blockeringar. Efter tre timmar (!) fick vi den första pausen och jag gick och köpte lunch på ICA. Sedan talade jag lite med killen jag övat blockeringar framför. Han hette Jonas (ännu en) och brukade mobba IB-elever på fritiden när han gick i gymnasiet.

Efter att ha lyssnat på föreläsning om den tyska fäktskolan fick vi slå på varandra lite mer, med kast och sådant som kändes igen från ju-jutsun. Skillnaden var väl att man hade ett träsvärd i handen och inga mattor på golvet, för det mesta. Så övade vi med rondelldolkar också, det var småspännande. Hade rolig träningskompis. Vi diskuterade allt möjligt och hade väldigt kul. Ingen koll på vad han heter, dock. Om jag trots allt fortsätter på fäktningen får jag ta och ta reda på det. Med en känsla av att jag skulle få en förfärlig träningsvärk gick jag med raska steg hemåt, då jag redan var för sent till middagen. (Men lyckades hitta en gammal IB-elev från Uppsalas första kull som fyllde i mina CAS-papper!)

Hur mycket fisksoppa och ostmackor jag är smällde i mig, blandat med lite sallad, blev jag aldrig riktigt mätt. Börjar förstå vad Lena pratar om när hon nämner hur man kan äta hur mycket som helst när man har tränat. Och jag gjorde det i 6 timmar, betydligt mer än mina vanliga 0. Sedan fick jag duscha på tio minuter för att hinna till bussen till Morgongåva! Stress stress. På bussen stylade jag till mig till Alien-lajvet. Som komplement till mina pösbyxor och min svarta munktröja tog jag på mig mina spexiga svarta handskar, en väldigt improviserad mörk bandana, mörka skyddsglasögon samt ett väldigt lila läppstift. Folk tittade lite underligt på mig när jag steg av bussen.

Där möttes jag av Chibi och hans gamla vapenbroder Jonas. (Gods have mercy! Seriöst! Två nya bekantskaper samma dag som heter Jonas! Jag känner således två stycken mahjong-Jonas, en Örebro-Jonas, en fäktnings-Jonas och en Morgongåva-Jonas!) Sonja fick åka moped för första gången i sitt liv! Bakom Chibi. Det var inte lika fränt som gocart men ändå lite speciellt. Första tanken: aah, jag kommer ramla ner på sidorna! Andra tanken: det här var ganska trevligt.

Vi åkte hem till Plastis, Chibis kompis. Vi blev sex personer till slut. Vi vandrade genom mörk skog med två lampor till lajvområdet. Det låg en dunkel dimma över området och allting kändes väldigt Döda träsket. Jag, Malin, Plastis och Micke skulle "börja som Aliens" (as if vi hade tid att vara mariner också) så vi gick i förväg. Det är en väldigt speciell känsla att gå genom tät granskog med skyddsglasögon och helt utan ljus förutom månen. Har man tur ser man konturer av stammarna förutom människan framför sig som rör sig. Man får helt enkelt dra upp luvan, blunda och känna sig fram med händerna och gå rakt på medan man viker undan kvistar. Det var som att gå i en mardröm fast frivilligt. Ungefär som att vara monster i mardrömmar, kan jag tänka mig. Kul jobb efter döden!

Marinerna var -jättesega- på att faktiskt ta sig till sitt mål. Jag och Malin satt i en liten glänta i granskogen väl gömda i minst en timme innan de ens var i närheten, utan att röja oss med så värst många ljud alls. Lite jobbigt när näsan börjar rinna av kylan och ögonen tåras av linserna så att man börjar gråta, man har luvan snörd så att den täcker hela ansiktet förutom skyddsglasögonen som man ändå inte ser mycket igenom, att vara helt tyst och vänta tålmodigt. Men det gick! Tyvärr så tog de inte den vägen. (Epic fail.) Så vi fick smyga efter dem! Det var roligt, speciellt då man inte såg någonting. Det var "åh, en sten" och så skulle man hoppa till den eftersom det inte skulle höras. Men ack, det var ju ingen sten, utan man kastar sig in i en buske med en ljudlig duns. Söklampa, söklampa försvinner igen. Nåja, det var roligt i vilket fall! Och sedan gick vi hem till Plastis igen. (Ja, marinerna vann.)

Väl där tittade vi på Alien 4. Sedan mosade vi ihop oss för att sova. Jag delade en 90-säng med Plastis och Malin och sov längst ut. Således sov jag inte så mycket alls. Först imorse kom Plastis på att de ju faktiskt hade en dubbelsäng som vi hade kunnat använda. Smart grabb det där. Jag, Chibi och Jonas mopedade till ICA och köpte frukost: vetekrans, wienerbröd och chokladfyllda muffins. Sedan blev det en kort tur till Chibis hus i Vittinge innan jag skjutsades in till staden.

Hur gick det med träningsvärken nudå, kanske de nyfikna frågar sig. Den finns, tro mig. A-o-c-h vad den finns. Att ställa sig upp, sätta sig ner, gå eller böja sig ner går inget vidare. Chibi var snäll nog att massera mina axlar imorse men i övrigt är jag rätt körd. Musklerna är på helspänn trots gedigen stretching. Nåväl. Jag kan väl nästan se det som något positivt eftersom jag faktiskt har tränat. En cool grej vore att göra en egen waster av en av rundstavarna.

Det blir tydligen ingen bal, för övrigt. Fan också.