Jag tycker alldeles för mycket om
Ditt sätt att le
Ditt sätt att finnas
Skattar alldeles för högt
Våra blickars möten
Och du är alldeles för perfekt
För mina tankar
För min värld
Men ändå tycks du aldrig
Upphöra att finnas
Jag tror jag ständigt skymtar dig
I dörrar, fönster
Cykelställen
Men det är alltid någon annan
Besvikelsen så sur
Botemedlet uppenbart
Glädjen ett faktum
När du rör mig, ser på mig
Skapar mig på nytt
(Men när du sedan går förbi
Inte svarar på min hälsning
Inte införlivar mig
Så dunstar jag helt bort)
1 comment:
hehe jag trodde det var "skrattar alldeles för högt" och såg framför mig ditt värsta hästgarv....
Och du är alldeles för perfekt
För mina tankar
För min värld
ÅNEJ!!!! tragiskt. så kan du ju inte tänka. tänk på hur han ser ut när han bajsar och petar i näsan på samma gång. det brukar jag göra när jag riskerar att idealisera någon.
kraam
Post a Comment