Nu är det slutet på den nionde dagen i rad som jag har jobbat. Imorgon är jag ledig, sedan blir det fyra dagar till innan jag åker till årets händelse: medeltidsveckan på Gotland. De flesta av mina vänner bor annorstädes över sommaren. En del av dem är på Krigshjärta fortfarande. Det hela har lett till att jag har jobbat mycket och inte haft något socialt umgänge, förutom det påtvingade på jobbet. Jag har börjat se mänskligheten som en småstressad, ringlande kö framför kassan som jag står bakom medan jag försöker vara alla till lags. Man får liksom aldrig riktigt tillbaka något. Hela situationen den senaste veckan har påverkat mig mer än vad jag skulle vilja.
Den senaste veckan har jag känt mig ensam, lat och omotiverad. Jag har försökt modda mina gamla pösbyxor till medeltidsveckan men jag hittar ingen kraft för engagemang och det har blivit två halvtaskiga försök och inget resultat. Varje kväll ser jag en skiva med "Scrubs"-avsnitt som jag redan har sett en gång tidigare. "Buffy" och "Glee" tog slut så nu nöter jag vad jag har hemma. Jag finner ingen riktig glädje eller njutning i det, men det är skönt att få slappna av i en till två timmar varje dag. Varje kväll har det även blivit sötsaker av någon sort till, så jag har börjat känna mig småfet också, utan att riktigt bry mig tillräckligt mycket för att sluta med småätandet. Jag ser liksom ingen riktig mening med någonting just nu.
Det jag just nu ser mest fram emot med att åka till Japan är att jag kommer att förändras.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment