Wednesday 9 April 2008

Risräknarrus

Oj, det var ett tag sedan jag skrev! Sådant händer väl, som man säger i brist på annat. Denna tiden är rätt så trevlig. Kvällarna sitter jag faktiskt och chattar med Honom. Och sedan blir jag frustrerad i skolan för att Han inte pratar med mig där. Men, hör och häpna! Jag lär spela rollspel hos människan på lördag! Det är inte utan att man blir lite nervös. Mer än fyra personer och jag pratar inte så mycket. Men han har lovat mig att inte lämna mig ensam. (Aw..)

På ES:n idag satt jag, Anna och Terese och räknade jasminriskorn. Först märkte vi 382 stycken, ett och ett, med tuschpenna. Sedan kom vi på att det inte räckte med dem, så vi fick märka 623 eller så till. Alltså satt vi en hel naturkunskapslektion och målade med tusch på ungefär 1000 riskorn. Jag fann det vara en underlig upplevelse.

I övrigt har jag kommit på att min kusin på Gotland har ett av världens snyggaste hår. Det kan vara för att jag saknar att se killar med långt hår, eftersom alla på Katte verkar få för sig att klippa av allting. Men snyggt var det. Och jag hoppas att han och hans familj kommer köpa en gammal biograf i Fårösund för 2,5 miljon! Det vore så fruktansvärt coolt och jag tror verkligen att det skulle gå med vinst.

Jag borde egentligen arbeta med min Oral Presentation till svenskan. Den ska redovisas på tisdag och står för 15% av mitt svenskbetyg. Tror jag blev lite för pepp när läraren saa att idén lät bra, så nu gör jag ingenting. Eller, har gjort en del, men inte fått ihop något slutgiltigt. ToK-presentation nästa vecka också. Jag och Anna har inte kommit på våran fråga än..

I övrigt är jag halvchockad då folk verkar vara intresserade av mig! Hilfe. En från konventet som sms:ade och ringde mig, en annan som tycker jag ska åka ner till Skåne för att hälsa på honom och äta kaviar. Dessa är väl ungefär 23-24 år gamla. Det är smickrande men skumt. Dessutom har jag fått reda på att en av mina kompisar är kär i mig. Men det funkar utmärkt, var bara aningen chockande. Vad är det med mig? Stämmer det att man är som vackrast när man är 17? (Och hur ska det gå på rollspelet?)

Vänta på nästa spännande del.

1 comment:

Tove Solbeckar said...

"Hilfe." Hihi. Det är nog helt enkelt så att du är svåremotståndlig och jag tror inte att det går över med åren. Du får vänja dig. Människor märker väl att du är en helt underbar person!

Jag väntar med spänning på forstättning, ja... =)