Wading in Darkness and Fog

Igår lämnade jag in min halvkassa Musical Investigation Draft och tillbringade resten av musiklektionen med att öva på kompet till Always With Me från "Spirited Away". Jag börjar lära mig. Plötsliga infall är bra att ha ibland. Efter matten hängde jag i föreningarna till klockan fyra. Det blev kramorgier och mysighet och rollspelspyssel. Jag borde umgås mer med människorna ifråga, då jag verkligen tycker om det. Rollspelet ska börja på måndag, det blir spännande att se hur det går med min überevil rollperson.

Det dröjde ända till kvällen, efter ett avsnitt av Bert, tills jag kollade posten. Jag brukar varje dag när jag kommer hem fråga om jag har fått någon post och får väldigt sällan något annat än ett nej. Men bland högen av meddelanden som jag fiskade upp ur postlådan fanns någonting rött. Hoppet väcktes. Var det till mig? Fumlade efter adressen medan jag lät bli att tappa resten av pappersskörden. Det var till mig! När jag glatt sorterar posten på hallbyrån märker jag till min oerhörda förvåning: ett brev till, till mig! Men vem var det ifrån? Glatt tog jag bägge kuverten i näven och skuttade till mitt rum. Det anonyma vita kuvertets innehåll gjorde mig överglad och fånigt leende under hela den nästföljande middagen, bestående av min penfenomenala favoriträtt: spaghetti och köttfärssås. Även det röda kuvertets hemlighet fick mig att le. En skiva från min syster! Med en massa bra låtar! Det blev att lyssna direkt. Oh, vad populär jag kände mig.

Min far åkte iväg tidigt imorse till USA och ska vara borta i mer än en vecka på datorkonferens. Därför skulle vi förstås umgås och ha det mysigt igårkväll. Jag föreslog film och förslaget antogs. Efter de vanliga svårigheterna med att hitta en film som min mor (drama, romantik) samt jag och min far (fantasy, action) kunde enas om så bestämde vi oss för en film som hette "P.S" och ingen av oss hade sett. Den var.. intressant.. i vilket fall. Alla i filmen betedde sig jättekonstigt och mestadels skamligt och den var bara underlig. Efter filmen blev det vindruvs- och mangopaj med glass i vilket fall, inte helt fel. Sedan gick jag och lade mig för jag var jättetrött.

12 timmar senare [sic!] vaknade jag och tänkte att oj, jag har sovit ruskigt länge. Jag bestämde mig ändå för att läsa ett kapitel i feta fantasyboken. Den fantasyserien blir verkligen inte sämre och jag ser fram emot att läsa alla evighetslånga volymer med stor entusiasm. Ska ni läsa en fantasyserie så läs "A Song of Ice and Fire". (Sonja övar reklam.) Annars har jag tillbringat hela dagen fram till kvällen med att sortera om musiken på min dator och flytta den till min nya, stora hårddisk. Rippat skivor och omorganiserat. Nu kan jag fylla på min mp3 med vad som helst, när som helst! Och är väldigt nöjd med dess innehåll för tillfället.

Jag hade panik under dagen eftersom jag inte hade någonting som helst inplanerat under hela helgen. Det måste vara den första helgen på hela året som jag verkligen inte planerat in någonting alls. Det skrämde mig från vettet. Jag letade runt på MSN länge och fick ett par nej innan jag hittade någon som kunde tänka sig att umgås. Karunen skulle ta paus i sitt extended essay-skrivande under kvällen och jag kunde ju komma förbi. Jag hoppade på en buss och åkte till Sunnersta. Promenerade sedan runt i Sunnersta, Gottsunda och Graneberg i tre timmar i mörker och dimma. Det var fint. Vadade även i en sjö och diskuterade favoritefterrätter. Jag kom fram till att min antagligen var iskall chocolate chip-glass med rumstempererad banan samt jättevarm, tjock chokladsås. Nästa slutsats var att det har jag nog aldrig ätit.

I övrigt har jag småtuggat godis och letar absurt billiga biljetter utan framgång.