Jag kom nyss fram till att det inte är helt genomtänkt att titta på skräckfilm när man är ensam hemma. Lägenheten är tom och mörk. Det enda som bryter mot mörkrets täthet är gatlyktornas bleka sken in genom fönstren och surroundljudet kom till sin rätta. Nej, jag blir inte hysteriskt rädd av skräckfilmer. Men eftersom jag är så lättpåverkad av ljud och musik som jag är så infinner sig ändå en viss stämning. Jag har en relativt trygg zon i mitt upplysta rum när den lätt obehagliga känslan skyr ljuset och sakta kryper ut genom nyckelhålet till vardagsrummet för att bygga bo. På den här sidan av dörren är jag säker och ytterligare ärenden till resten av lägenheten torde jag inte ha. Jag borde kunna sova inatt.
I veckan har jag haft orimligt svårt att sova två nätter. Ligga och vända sig i sängen 5-6 timmar med frustrationsblandad irritation medan klockan sakta tickar förbi minut efter minut. Kudden blir plattare och plattare, täcket klibbigare, tankarna surnar. Det verkar ha bättrat sig de senaste nätterna dock.
Idag blev jag klar med min repetition av "Det går an". I övrigt har jag inte fått mycket vettigt gjort. Sjöng "Hotel California" på musiken, minnena från i somras strömmade emot mig i tsunamiartade vågor. Min operasångerska till sånglärarinna hade nog velat strypa mig, då hon inte tycker att man ens ska prata när man är förkyld för att inte skada rösten. Efter skolan åt jag ännu en "Magnum: Temptation Chocolate" (22 kronor!), denna gång på en parkbänk med Malin och Chibi i det fina vårvädret som tidningarna så glatt utlovat. Det är vår och sol och grönt och jag saknar min Palme mer och mer. (Polysyndes. Yay.) Det är kärleksväder och alla par håller handen och är söta tillsammans men jag kommer inte få träffa min Fredrik på två veckor, om ens det.
I söndags såg jag Kattes musikal "Little Shop of Horrors" som var grymt imponerande. Jag fick låna en klänning på symötet och dansade med den igår på dansen, vilket fungerade bra. I onsdags lyssnade jag och Chibi på ljudbok om Stalin tillsammans. Alternativa studiemetoder är värda ett försök, men jag får nog hålla mig till det vanliga stuket. Fast jag har köpt en massa post it-lappar i olika färger som jag ska fylla mina högar av skolböcker med. Proven närmar sig.
..Ganbarimasu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Saknar dig en massa också sötaste :)
*kramar oändligt mycket på*
Nu ska jag äntligen börja terrorisera din blogg du! Och utan att jag vetat det så är jag redan med i den!?:S För att ändå skriv något relevant så kan jag ju också tillägga att skräckfilm faktiskt gör sig bäst ensam men är trevligast i grupp ;)
Fan! Stavfel i mitt första inlägg T_T
Vad tråkigt att du har svårt att sova. Det händer mig ytterst sällan, men om det händer brukar jag försöka läsa mig trött. Det värsta som kan hända är att jag läser hela natten, tänker jag, och då blir jag åtminstone trött till nästa kväll!
En sån där temptation åt jag nyss faktiskt, Sandra bjussade. Den var god, visst, men knappast värd 22 spänn. Tacka vet jag 88:an!
Post a Comment